Jag är också glad för DesKs dagens text!
Bra att börja dagen med. Själv har jag ingen fundamentalistisk tro utan att tävla om vem som har mest fel , eller mest rätt. Min tro vilar på min barnatro och hoppet som Jesus gav . En trygghet i svåra stunder. Det ger glädje, vackra Psalmer och frihet för min del. Mvh/WL

Hej, här är en som smyger omkring lite. Jag håller med, jag tackar så mycket för dagens text. De är alltid tänkvärda.
Jag har haft en stark upplevelse en gång som jag aldrig har delat med mig av till någon, men kanske att den här sajten är rätt för det. Jag ska försöka samla mina ord och se om det blir något. Det känns som en sajt där jag kan berätta utan att någon kommer med pekpinnar och rätt och fel.

Åh, tack! Blir glad att några uppskattar dagens texter. Jag följer svenska kyrkans ordning, så det är inte jag själv som väljer texterna.
Tro är just tro och därmed kan man inte säga att något är rätt eller fel. Här får all tro komma till tals. Vi måste kunna respektera varandras olika tro. Den som vill skriva om sin tro är välkommen att göra det här på sajten, oavsett vilken tro det handlar om. Jag är kristen och lever tillsammans med muslimer utan några som helst problem. Så vill jag att det ska vara här på sajten också. Även ateister får skriva här på sajten. Respekt är ledstjärnan här.

Bra ledstjärna som går i Kärlekens tecken.
Tro kan vara väldigt privat och ömtåligt. Min tro har växt och förändrats genom åren. Nu är den mer som då jag gick i Söndagsskolan och tant Anna berättade om Jesus i en liten sandlåda och på flanellografen. Så vackert om Jesus barnavännen, då livet var svårt som barn.
En dag kom damerna med knut i nacken och förde oss som börjat skolan in i den mörka Kyrksalen, där var Bibeln bara hot och straff. Jag bad mamma att få sluta, men hon pratade med tant Anna som lät mig gå en gång till hos henne. Hon doftade gott och såg ut lite som Malin på Saltkråkan. Hon hade med sig mjölk och bullar till oss fattiga textilarbetarbarn som kom på fastande magar.
Men redan nästa Söndag kom de och hämtade oss igen till kyrksalen , då gick jag och jag minns solen på trappan och så blev det Matiné med Kalle Anka, borta var minnet av de hårda nyporna som skulle kuva redan kuvade barn.
Men där vi sandlådan kan jag än sätta mig ner och lyssna på berättelsen om -den barmhärtige Samariten- änkans skärv och andra fina berättelser ur Bibeln. Där Kärlek råder där är frid och fred. Mvh/WL

#2 SumacWarmi, jag ser fram emot vad du kommer att berätta.
#4 #1 Wonnalesan, du skriver så fint och dina ord värmer alltid så gott.
#0 Maria, jag känner igen det där med att tron är privat, det är nog därför som jag oftast väljer att dela redan skrivna texter.

Tack DesK!
Det var fint att läsa texterna! Jag tog morgonteet och begrundade orden!
Det behövs lite som ger dagen färg.
Jag tänker på alla de som gör Kärlekens handlingar oavsett tro. De är budbärare om en bättre värld!
De komma från -öst och väst- de komma från syd och nord- en gammal sång från frikyrkorna. Sannerligen det gör de goda gåvornas givare också!
Mvh/WL

Hejsan
Vill först och främst säga, vad kul att det finns en öppen forum där man kan diskutera tro.( det har jag saknat). Håller med att religion kan vara svårt att prata om, det är ju av känslig karaktär.
Jag är inte kristen, kanske mer agnostiker. jag kan inte släppa gnostiken heller helt.
Tror att vi inte har svaren på allt skrivet material. och det är det som gör det ännu spännande, om vad som döljer sig bakom.
Men jag respekterar så sagt andras människors tro.

Jag är ju en äldre kvinna och sett människor som funnit hopp i en tro. Ja det vet vi väl alla för någon gång har man hört någon berätta om sin förvandling och som funnit frid. Så länge inte tro missbrukas som maktmedel eller pengar så kan den fylla sitt syfte som helande och läkande.
Avarter som tex Knutby visar på hur lätt människor blir hjärntvättade och förledda.
Jag har alltid varit aktsam på sådant som göder sig på människor som inte kan se dessa maktstrukturer. Men i rätt händer av rätt människor kan det vara en källa till läkedom och frid.
Jag har glädje i min tro, jag kallar mig Kristen, men går sällan i någon Kyrka eller tror att någon kan bättre se budskapen än jag själv.
Det är en så hård värld vi lever i att en gemenskap och trygghet i en Kyrka kan vara bra för människor. Naturen är en katedral för mig. Mvh/WL

Jag följer fortfarande dagligen texten.

Så glad jag blir 😊 För mig är det en skön vana att läsa dagens texter på morgonen. Till dig som har någon annan tro och /eller andra tankar, du är välkommen att skriva här på sajten i egen tråd.