![[Kathja]1](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Lektion 7 - ACIM
Så går vi vidare till lektion nummer 7. Här kommer vi att komma in lite på varför vi reagerar som vi gör på saker och ting…
_______________________________________________
Jag ser bara det förgångna.
Denna tankegång är särskilt svår att tro på i början. Likväl är den den logiska grunden för alla de föregående. Den är anledningen till att ingenting du ser betyder någonting. Den är anledningen till att du har givit allt du ser all den mening det har för dig.
Den är anledningen till att du inte förstår någonting av det du ser. Den är anledningen till att dina tankar inte betyder någonting, och att de är som de ting du ser. Den är anledningen till att du aldrig är upprörd av det skäl du tror. Den är anledningen till att du är upprörd därför att du ser någonting som inte finns.
Gamla tankegångar om tid är mycket svåra att förändra, eftersom allt du tror är rotat i tiden, och är beroende av att du inte lär dig dessa nya tankegångar om den. Men det är just därför du behöver nya tankegångar om tid. Denna första tankegång om tid är faktiskt inte så egendomlig som den först kan låta.
Se till exempel på en kopp. Ser du en kopp eller ser du bara tillbaka på dina tidigare erfarenheter av att lyfta en kopp, att vara törstig, att dricka ur en kopp, att känna koppens kant mot läpparna, att äta frukost och så vidare? Är inte dina estetiska reaktioner på koppen också baserade på tidigare erfarenheter? Hur skulle du annars kunna veta huruvida just den här koppen kommer att gå sönder eller inte om du tappar den? Vad vet du om den här koppen, förutom det du lärde dig i det förgångna? Du skulle inte ha någon aning om vad den här koppen är, om det inte vore för din tidigare inlärning. Ser du den då verkligen?
Se dig omkring. Detta är lika sant för allt du ser på. Tillstå detta genom att tillämpa dagens tankegång godtyckligt på allt som fångar din uppmärksamhet.
Till exempel:
Jag ser bara det förgångna i den här pennan.
Jag ser bara det förgångna i den här skon.
Jag ser bara det förgångna i den här handen.
Japp nu ska vi se, försökte mig på detta idag. Jag började på morgonen. Jag ser på min kaffekopp. När jag ser den så självklart kommer det upp tankar och bilder. Jag ser mig själv lyfta koppen och dricka kaffet. Alltså det förgångna eftersom koppen fortfarande bara står still på bordet. Jag kan t o m få för mig att känna smaken av kaffet bara genom att titta på koppen. Likadant var det när jag tittade på min bok. Jag ser hur jag öppnar boken och bläddrar sidor fast den bara ligger där. Likadant med bilen, och hemnyckeln, t o m sin dörr. Det kommer upp förgångna bilder hela tiden. Förutom att jag ser kommande händelser med föremål jag ser, är det något annat med föremålen man ska känna in i den här övningen som jag missat?
Det viktiga är att förstå att det är så det funkar. Hade en tydlig sådan grej härom dagen. Jag brukar fixa frukost mackorna, lägga dem på en tallrik och så sätta tallriken på glaset med vatten och bära i glaset. Men så hade jag en kanna vatten sedan innan och skulle vara ha ett glas. Eftersom jag gjorde som vanligt så gjorde jag som vanligt, vilket innebar att tallriken höll på att flyga iväg då allt vägde mindre!
Vad torftigt egentligen när vi endast ser saker ur ett förgånget perspektiv!
"Låt inte skepnader från det förgångna visa dig vägen bortom illusioner till nuet. Vänd dig inåt till den i dig som vet vägen. Kristus är i dig och du vilar i Gud. Jag gav löftet att aldrig lämna dig och att aldrig lämna dig utan tröst. Den heliga anden har givit dig den tröst du kunde acceptera i ditt bekymrade sinne. Vänd dig nu till mig så att jag får trösta ditt bekymrade hjärta." (En kurs i kärlek, K:2.15)
Starta ny diskussion