Missionerande Jehovas vittnen.
Igår satt jag med min bästa vän sedan 47 år i telefon. Hon har blivit änka och det är så tungt. De hade nästan nått 50 år tillsammans. Sorgen ligger så tät. Denna dagen var hon hundvakt och så ringer det på dörren.
Utanför står Jv , hunden skäller på dessa två personer som undrar om min vän vet vad som kommer efter Döden. De har ju sin version att vi alla andra ska dö plågsamt i Harmageddon och bara de ska överleva. Detta visste min sörjande vän om. Så hennes svar blev- det är inte en fråga för mig just nu- sade adjö till dom med tungt hjärta.
Jag satt kvar i telefon så vi fick prata en stund om deras plumpa sätt och dessutom så sade de inte vilka de representerade förrän hon frågade.
De snikar sig in och minns hur de en gång frågade mig om jag var intresserad av klimatet. Men jag såg deras pamfletter i väskan och förstod vilka de var. Mission är en sak, men då kör man med helt öppna kort, frågar om man kommer olägligt. Då hade min vän hunnit säga att hon satt i telefon.
Mig stör det att de är så fruktansvärt glada att alla utom dom ska dö? Har Gud gett dom det mandatet att döma världen? Ibland blir man besviken på dessa andliga Besserwissers.
Min väns man hade en svår sista tid i livet och att han skulle dömas där vid dörren var ett hån….Mvh/WL🌺
Vilket fult sätt att missionera på!
/Désirée
Minns hur de skrämde min farmor till en jul genom att bevisa att Julen var hednisk och satans verk . Hon hade klena nerver och istället för att göra jul för barn och barnbarn gick hon och lade sig. Jorden skulle ju ändå gå under. Även om deras sätt blivit bättre med åren vid dörren så finns stora brister.
Man kan inte utge sig för att ha -den enda sanningen-. Det är förmätet…Mvh/WL🌺
Wonnalesan du tar för givet att du ska dö? Du tar för givet att du är dömd? och därför är du bitter på JV för att de inte ska det som du tror du måste?
Du skriver att du fått kunskapen från JV och du tror på det men kritiserar dem för att de inte kör med helt öppna kort utan är besserwissers.
Det är det som är tråkigt med religion i dessa dagar. Religion skapar problem, samvetskval. Man skulle kunna säga ångest.
.
Nej bitter är jag inte, tror inte ens jag kan bli det?
Men de har gått sina rundor och skrämt folk i alla tider och nu glädjer de sig för att de yttersta dagarna är här. Jag vill inte vara oförskämd och kasta dörren i ansiktet på dom, men då man lyssnat ett tag på det de säger så blir man ledsen för deras sätt att tolka bibeln, livet och att de skulle -vara de enda sanna Kristna- snacket. Hur tänker du då du säger att jag tror jag ska dö? det är ju det jag inte gör. Jesus har givet ett löfte att den som tror på honom inte ska förgås. Det är väl det vi tror som tror att han är vägen, livet och sanningen?
Men jag skulle aldrig gå till andras dörrar och slå dom i huvudet med det.
Jv har sin sanning och den får de ha, men de ska inte gå och skrämma och störa sörjande människor vid dörrarna. Mvh/WL🌺
Tryckte iväg för tidigt…..
Ville bara säga, att det där om att det bara skulle vara Jv som överlever, är bara vad de tror och inte vad de vet. Själv vet jag hur odödlig jag till min sanna gudomliga natur är så därför bryr jag mig inte mycket om deras tro. De kan inte bevisa sin egen odödlighet och andras dödlighet och inte kan de komma till insikt om hur andra människor dör plågsamt i Harmageddoon heller. Utan de kan bara missionerna ut vad de tror på. Varken mer eller mindre. Men alla människor kan göra gudomliga erfarenheter och komma till insikt om sin sanna natur och därav nå inre visshet om hur odödlig man och alla andra levande varleser är.
WL. Om jag förstår dig rätt, så vill du inte stöta dig med någon och vill alla väl. Det är väldigt kärleksfullt men varför släpper du in Jv?.Då du vet att du blir sårad. Jv har sin mission,och du är inte oförskämd om du stänger dörren. Vänligt och bestämt nej.
Ja och det är det jag menar med -förmäten- tro. Jag tror som du att vi har ett odödligt väsen, själ och har vi erfarit det i vårt väsen så studsar deras hårda dom över oss andra.
En period gick de och såg ut husen de skulle bo i då vi andra var borta. Smaklöst tycker jag. Men jag har mött vittnen som mest går i tjänsten för att de måste. Tycker synd om dom som gett hela sina liv för detta missionerande och inte skaffat familj och barn. Känner kärlek till dom också. Men de får inte skada andra med sin lära.
Tänkte på Knutby och Kristi brud, nu anmäls de för våld och sexuella övergrepp. Vad man kan göra mot andra i kraft av sitt ego.
Man måste vara på sin vakt mot människor som vill äga ens själ och kuva det Gudomliga vi har i hjärtat. Tänker på alla självmordssekter som det skrivits om i dagarna.
IS är bara ett annat hemskt exempel på död i religionens namn.
Tack för ditt insiktsfulla inlägg…Mvh/WL🌺
Problemet med dessa vittnen är ju att om att de inte skulle tro som de gör så skulle de inte kunna kalla sig för jehovas vittnen längre. Jag menar, att det hör till deras tro att tro att det bara är de som överlever. I samma ögonblick dom skulle erkänna andras gudomlighet / andras odödliga väsen och andra vägar till Gud skulle de inte kunna vara ett jehovas vittne längre, för det skulle strida mot deras tro. Det är som ett moment 22. omöjligt att kunna göra något åt, lönlöst att sätta sig ner med dem och försöka övertyga dem om annat. Det går bara inte utan att på samma gång ta deras tro ifrån dem och den släpper ett jehovs vittne inte gärna så lätt. Om nu någon förstår hur jag menar.
Min mor berättade att när hon var liten så var hon tvungen att deltaga på pingströrelsens möten varje söndag och där fick hon lära sig att för varje gång man har en ond tanke eller gör något ont, så får man en svart fläck i hjärtat och med tiden om det händer ofta blir hjärtat helt svart till sist och sen hamnar man i helvetet. Som barn blir man ju ibland ledsen och ibland trotsar man kanske sin mor eller far och säger saker man inte menar. Det hände henne med ibland och det gjorde henne så rädd och olycklig för det fick henne att tro att hela hennes hjärta var svart och att hon var en ond människa som skulle hamna i helvetet. Att det finns så många trossystem som skadar andra är riktigt sorgligt.
Vianca!
Under en tid då jag var sökare så pratade jag med dom vid dörren oftast. Men ibland om det var dåligt väder fick de komma in. Jag tyckte det var intressant att höra om deras sätt att tolka världen och deras tro på Jehova. Vad jag minns var Jesus en ärkeängel i deras lära.
Det är många år sedan nu 70-80 talet. Men så har jag arbetat i skolan som spec.lärare och fick barn från Jv och deras tillvaro i sekten. Det gjorde mig ont!
Fata Morgana. Jag vet detta också om dessa barn, men det var också många barn som upplevde trygghet i frikyrkorna. gemenskap, men också fångenskap. Idag finns sundare pedagogik i kyrkorna. Men det går inte att inte påverka barn, de tar intryck överallt och påverkar inte vi dom så hamnar de snett i andra situationer. Man kan tala om Gud utan att fördöma, vara kärleksfull och samtidigt berätta om att alla har sitt sätt att tänka. Men tröst i religionen finns för barn, men samtidigt förr stor ångest för straff. Det försvinner mer och mer ju mer kärleken tar form i världen…Mvh/WL🌺
Jehovas Vittnen är en amerikansk trosförsamling från New York och var ursprungligen ett slags bokförlag. Samfundet har ca 8.5 miljoner medlemmar runt om i världen. De är pacifister och har många regler tex de tar inte emot blodtransfusioner. De vill hålla fast vid den ursprungliga läran som den är skriven för de anser att den är vetenskaplig och korrekt. Jehova är den ende och sanne Guden och han har skapat himmel och jord. https://sv.wikipedia.org/wiki/Jehovas_vittnen
Den katolska kyrkan är grundad av aposteln Petrus och evangelisten Paulus. Den protestantiska kyrkan är grundad av katolska tyskar som tog modet att bilda en egen kyrka. Jesu Kristi Kyrka är grundad av profeten Joseph Smith.
Man kan tycka att det är en väldig skillnad mellan JV och kristna kyrkan. JV är som EFS med den skillnaden att JV aldrig blev införlivad med kristna kyrkan.
Det har i många böcker sagts att Kristus vill se EN kyrka. Den protestantiska kyrkan var en tillfällig utveckling av sättet att bedriva kyrkans verksamhet. De predikade på det egna språket och var det egna landets kyrka - inte Rom's. Tyvärr blev det då religionsmotsättningar och krig. Man betonade skillnader istället för det gemensamma. Kristus vill se en kristenhet på jorden där praktiserandet av gemensamhet och kärlek är det viktiga på nattvardens grund.
I Amerika skapades Jesu Kristi Kyrka som har en egen Jesus Kristi profet som grundare och har egna apostlar för den lag och kyrkoordning som följs. Den skiljer sig inte mycket från den europeiska kristenheten utom då att de naturligtvis tror på att Jesus Kristus har uppenbarat sig för JS och är skaparen av Kyrkan som fått fullmakt att bygga Jesu Kristi tempel på jorden - tempel där man och kvinna vigs i äktenskap för evigheten.
Jesu Kristi Kyrkas lära säger att människan uppstiger till andevärlden när hon dör till tre olika grader av ljus och ärlighet. De olika nivåerna namnges det celestiala, det terrestriala och det telestiala rikena. Alla är välsignade i Herrens ljus och ordning men vart man hamnar beror på hur man har levt dvs hur laglydig man har varit. Enligt läran kommer den europeiska kristenheten till det terrestriala riket i andevärlden.
Det kan vara viktigt att förstå att såsom Islam är underkastelse under Gud så är Kristenheten gemenskap med Gud.
Så mycket klokskap i denna tråd och ärlighet!
Jag ska läsa allt igen och vissa tankar jag behöver fundera över. Tankar jag aldrig tänkt! Man vågar ibland tänka i nya spår fast man är över 70 år.
Jag hittade en sanning om mig själv bla, inte dumt!😃
Men måste åka iväg en stund och jag återkommer. Kram så länge Mvh/WL🌺
Tänkte just så WL, tanken föder kraft. Alla tankar oavsett om dom är sporadiska eller är långbänk. Som kommer och far, en del tankar stannar kvar och behöver ventileras. För att kunna gå vidare i livet. Oavsett ålder WL.😊
Ja nu har jag klurat och tänkt på allt som skrivits. Först vill jag säga att tråden andas mycket ödmjukhet, värme och förståelse, så fint att få dela.
Det jag kom fram till om mig själv är att jag kvävs av sanningssägare, då ska man tystas och min sanning är inte från Gud. Det har sagts rent ut till mig då jag protesterat mot kärlekslösa uttalanden.
Kan inte det vara farligt också, man säger inte ifrån då man kränks i Guds namn? Krig , mord och annat kan ske i Guds namn.
Jag har försökt att leva efter kärlekens devis. Följa hjärtat, lyssna inåt, varit rädd och modig samtidigt då jag ställt mig på utsattas sida.
Jag kan inte döda mitt eget hjärta som blöder, andra ser det som svaghet, falsk tro osv. Men om jag blir en viljelös docka som slaviskt följer sådant jag inte tror på, förlorar jag mig själv och glädjen i kärleken-
Vet inte om någon av er följer-sister wiwes- på TV? Det är en grupp som gått ur Mormonkyrkan och lever i polygami. Han har fyra fruar, vilket förr var godkänt, men sedan förbjöds. Nu får de inte tillhöra Mormonkyrkan längre och man följer deras svåra liv i mångt och mycket.
De är helt övertygade om att deras heliga äktenskap är välsignade. Mormonkyrkan säger nu att det inte är så.
Man ser hur religion kan ändras och förvanskas efter egna syften och behov. Undrar därför om man helt kan svälja allt en sekt, samfund eller Kyrka predikar som sanning?
Vore intressant att höra mer om era kloka tankar…Allt gott från WL🌺
Vad är Kärlek?.. Den kommer från Källan och är Liv och Energi men också Ordet. Den manifesterar sig som attraktion mellan man och kvinna och nästakärlekens hjälpsamhet.
Sanning då vad är det? Gud har sin sanning och ger människan det mått av sanning som hon klarar av att hantera. Gud har gett oss en Människoson för att han ska leda oss in i hela sanningen…århundrade efter århundrade i en evig utvecklingsspiral. Det är förunderligt att vi faktiskt är Guds Barn.
Om månggifte i Jesu Kristi Kyrka kan man säga att profeten Joseph Smith var tillåten att på 1830-40 talet ha många fruar därför att Herren ville skapa ett prästadöme i köttet så fort som möjligt. Ett Zion av lag och ordning med tempel och eviga familjer. När Joseph Smith och hans bror blev mördade av mobben flyttade en stor del av kyrkan och skapade landet Utah som sedan blev en stat i USA som förbjöd månggifte och krävde värnplikt. Kyrkan accepterade detta. En del gick ur kyrkan och med religionsfriheten bildade sekter som i hemlighet behöll månggiftet.
Kyrkan var ursprungligen för vita människor, åtmindstone trodde man det då, men i mitten av 1970-talet blev den öppen för alla människor.
Den del av Kyrkan som stannade kvar i Missouri har också accepterat USA's alla lagar och har även de tempel med apostlar men efter millenieskiftet har de inte längre någon strikt köttslig prästadömsordning.
Kyrkan missionerade i Sverige redan på 1870-talet i Gävle utan framgång. De fick några anhängare i Göteborg men det dröjde till 1960-talet innan en kyrka kunde byggas i Stockholm.
Vi har också en liten tynande församling i Norrköping. Vi hade en granne som var med där. Hon berättade om deras tro och lära. Bla att de döpte sig för de döda i sina familjer och att man gifte sig för efter Döden. Det enda hon varnade mig för var Jv. De hade reservlager för 14 dagar i sin källare av vatten och mat. Men jag minns inte varför, om det var en undergångs försiktighetsåtgärd också.
Hon berättade att de år som saknades i Bibeln av Jesu liv, då var han i USA och predikade där.
Mycket strikta lagar för klädsel och ungdomars fostran. Men de var lyckliga som det kändes, inte påträngande alls , de drack inte kaffe minns jag.
Allt är inte Gud som glimmar känns det som. Eller är allt Gud? Undrar WL🌺
Nu skickade jag igen iväg mitt inlägg alldeles för tidigt.
Försökte egentligen bara att förklara något som jag inte vet om jag kan förklara eller hur jag ska förklara det. Tänkte ge mina tanker kring det som WL skrev om att svälja det som sekter, samfund och kyrkor predikar.
Själv sväljer jag ingenting av det som andra predikar som sanning, utan för mig handlar det om att göra egna inre erfarenheter och endast att hålla det som man själv erfar som sant. För mig är sanningen, dvs sanningen om vilka vi är, varifrån vi kommer och vart vi går ingen fråga för förståndet att svara på, Det handlar inte om ord eller meningar eller om förklaringar, utan endast om inre erfarenheter och insikter, om ett inre seende, om ett inre gudomligt igenkännade, om kärlek, om känslan att veta vad som är rätt och fel. Att lyssna inåt och inte utåt. Att lyssna till andra och ta det som sanning är att lyssna utåt, till saker som kommer ur andra människors förstånd och inte ur det egna inre. Det är som med äpplet, man måste ta en tugga för att känna smaken, ingen kan förmedla smaken genom ord.
Ah! Så tänker jag också!
Man får vägledningen i hjärtat om man söker svaren. Man vet då man gör fel, när man missar målet. Det känns!
Jag såg i en av tidningarnas extrabilaga idag om ungdomar som lämnat Jv, hur deras föräldrar tar avstånd från dom och säger att barnen är döda för dom. -Gör Gud så med sina barn-? Deras svar på det är att de tror att barnen ska vända åter av deras behandling. För mig är det så att jag aldrig skulle överge mina barn oavsett, även om de gav mig svår sorg. Jag skulle aldrig sluta be att de skulle känna min kärlek.
Man kan gå vilse i andras sanningar som inte är min inre sanning. Men helt ärligt tog det tid för mig att stänga de öronen och lita på min egen relation med Gud.
Då började jag växa i anden.
Visst finns det saker man tycker om såsom psalmer, ord ur Bibeln, klokskap sagt om Gud osv. Men man kan inte lära känna någon utan den egna relationen.
Men det krävs också mod att säga ut det-detta är inte min sanning-, men respekterar din sanning bara den inte gör andra illa.
Hoppas hjärtat hinner bli rent innan man slutar sina dagar på jorden. Så rent som behövs, vi är ju ändå människor som gör fel varje dag i tankar ord och gärningar!…Mvh/WL🌺