Oj, en sån energi! Och vilken fullträff på ateismen! Det är inte lätt att förneka Gud och himlen i hans närhet minsann. Men jag tycker faktiskt att det finns en oskuldsfull uppriktighet i ateismen som kanske är naiv men ändå sann på det viset att de erkänner att de inte ser gudsbevis omkring sig och att de aldrig haft erfarenheter som är varken heliga eller övernaturliga. De stapplar på i sin normalitet och vanlighet och kanske längtar i hemlighet efter en större dimension av tillvaron som de aldrig hittills har insett. De är hederliga arbetssamma skötsamma och helt fyllda av samhällets högskolenormer och sätter pengar och prylar störst för det är ju viktigast som samhället säger. Men det är ändå ett egotänkande och en egomentalitet som kunde ge vika för ett större insiktsfullare medvetenhet om det egna högre självets existens och intresse av att utforska vad allt är och var allt kommer ifrån?