Tro iFokus

Tro

Etikettbön
Läst 2651 ggr
[Hukanson]
1

Margareta Melin

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
Förhandsgranskning av bild 1 av 2
Förhandsgranskning av bild 2 av 2

Det finns svenska personligheter som gjort mycket för att stärka tron i andra människor och Margareta Melin är en av dem. Så vem är hon och vad har hon gjort? Välkommen att citera din favorit Bön eller dikt i tråden!

[Hukanson]
0
#1

Anna Margareta Melin, född Giertz 23 juli 1935 i Stockholm, är en svensk författare, psalmdiktare, framförallt av psalmer för barn, och retreatledare. Hon har bland annat givit ut sångsamlingen Kärnord med korta tänkespråk, tonsatta av många olika kompositörer. Annars har hennes texter ofta tonsatts av Lars Åke Lundberg. Melin föddes i Stockholm 1935 som dotter till professor Gustav Giertz och Ulla Koraen och växte upp i läkarbostäder vid Karolinska sjukhuset i Solna. Hon läste teologi i Uppsala 1955–1960. Hon gifte sig med Paul-Ragnar Melin 1958 och fick fyra söner och en adopterad dotter från Korea; mannens tjänst som präst har avgjort familjens bostadsorter: Borås 1960–1962, Skara 1962–1967 och därefter Jönköping. Hon har varit verksam som retreatledare, föredragshållare, samtalspartner och mentor. En huvuddel av verksamheten har varit förlagd till Wettershus retreatgård utanför Jönköping, där hon under 25 år ingick i styrelsen. Hennes böcker speglar olika perioder i livet. De är alla en följd av de existentiella frågor som blivit aktuella i möte och dialog med andra människors livsvillkor och föreställningsvärldar. Margareta Melin är farmor till Josef Melin som deltog i Melodifestivalen 2015 och Joel Melin som deltog i Lilla Melodifestivalen 2006. För att se vilka psalmer och böcker hon har utgivit och hennes övriga produktion gå till länkens info https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Margareta_Melin

[Hukanson]
0
#2

"Mina böcker speglar olika perioder i livet. De flesta är en följd av de existentiella frågor som blivit aktuella i möte och dialog med andra, på deras väg mot frihet och läkedom. Vid några tillfällen har det slagit mig, att det material jag samlat inom ett visst ämnesområde (i brev, artiklar och föredrag) troligen skulle vara tillräckligt omfattande och relevant för att platsa mellan två pärmar. Då har jag tagit kontakt med ett förlag. Även om boktitlarna blivit rätt många med åren, så upplever jag mig i första hand som skapt för lyssnande och dialog. Jag har lyssnat till så många älskansvärda och tappra människor i deras kamp för att komma till rätta med sitt liv och vara till hjälp för andra. De många förtroendefulla samtalen, enskilt och i grupp, har övertygat mig om att människan är ett barn av Guds ande och att livets helande, skapande krafter finns inom oss var och en." ~ http://www.ekosofi.se/melin/merom.htm

[Hukanson]
0
#3

FRED INOM OSS – ETT FRÖ TILL FRED PÅ JORDEN Inre fred är en förutsättning för fred emellan oss. Det centrala i allt fredsarbete måste vara att ge plats för frid och förlåtelse, frihet och försoning i sitt eget inre, i sitt personliga Universum. Det avgörande sker i det lilla, i det tysta. DET STORA I DET LILLA – kring detta rör sig ofta mina tankar. Det obegripligt stora får plats i ett frö, en prick och alla evigheter finns med i ett ögonblick. I ögat sammanstrålar vad i en mänska är och den som själv är seende kan se att Gud är där. Läs allt om Margareta på hennes blog, Massor av sköna alster. ~https://melinmargareta.wordpress.com

[Hukanson]
2
#4

Margareta Melin ORD FÖR Bön I texter för Bön brukar de flesta verb stå i imperativ och uppmana Gud att göra något: Kom, var, gör, ge, hjälp, hör, se, låt…Men Bön är inte bara att be om. Bön är samvaro och samspel. Samhörighet. Här vill jag i första hand lägga fram texter för Bön som påminner om Guds närvaro och kärlek och om vårt eget hemmahörande i den kärleken. Bön kan vara att påminna sig vilka vi är i Guds ögon, att vila och växa i den blicken – och så bli ett med det gudabarn som vi innerst inne är. Jag är fin för du har skapat mig. Jag är dyrbar för du älskar mig. Skön är jag i dina ögon en ädelsten i din hand. Därför kan det kvitta om någon säger att jag är värdelös och dum. I mitt hjärta viskar du sanningen: att jag är värd mer än guld. Jag är din ögonsten din hemliga skatt. Du är glad att jag finns till. Jag vill tacka dig så länge jag lever och aldrig glömma vem jag är. Du som vill att jag ska finnas du som vet att jag är jag – du förstår mitt hjärtas längtan och är hos mig natt och dag. Din är jag och all din kärlek får jag varje andetag. Fler bönekontemplationer; http://www.ekosofi.se/melin/

[Loet]
1
#5

Vackra texter av Margareta, texter som ger inneboende kraft och eftertanke.

I sin blogg om Gudsbilden så skriver hon dessa sanna ord: Barmhärtighetens fader behöver ingen vara rädd för. Jag ser bara en anledning till överlåtelse, en enda: För kärlekens skull. Lättnaden och lyckan att i kärlek överlåta sig åt den allt omfattande kärleken.❤️

Om Valentinus sanningens gospel 

Om människornas Gudsrelationer. Kunskapen om Gud lindrar okunnigheten, som egentligen är glömskan om Gud. Människorna växte sig istället starka i illusionernas bländverk, vilket gav världen stort elände. 

Gudsbilden kan vara personifierad, såsom en dömande  Gud. eller så finner vi Gud inom oss själva.

[Hukanson]
0
#6

Så fint du skriver Loet. Du ser hennes övertygelse om Kärlekens allmakt i evigheten. Jag kommer att tänka på att kunskapen är å ena sidan en återminnelse av Kärleken men å andra sidan en skapelse av språk och mänskligt samhälle. Inte bara illusion utan ett frälsningens kärleksbygge. Det är helt riktigt att vi kan se gudsbilden personifierad som en dömande Gud eller personifierad inom oss själva…som Morgondagens Gud. Den perceptionen kan vara en kamp och konflikt med många bottnar och aspekter. Hur blir man klarseende på vem man är…i den man är?

[Loet]
0
#7

Så är det ju, kunskap kan användas till någonting bra att bygga på. men människan kan ju även konstruera massförstörelsevapen också. 

Behöver man bli  klarseende på vem man är…i den man är. 
Frågan fångade mig, att bara vara här och nu. likt en människa som är ute i naturen och observerar djur och växter, man är ett med alltet. 
Kan det vara svårare, eller gör vi människor mera märkvärdigt än vad det är?.

[Hukanson]
0
#8

Det kanske kan upplevas lätt när man är ensam…med naturen…med det materiella…men med andra människor behövs ibland ett fullsatt Råsunda för att behålla känslan att bara vara ett med allt..lol