Det här har jag tänkt ett tag. 
Jag har på senare tid börjat tro på Gud. Men så fort jag säger det till någon antar folk att jag måste tillhöra en viss religiös åskådning. 

Så här tror jag: Jag tror att Gud är lite som kärlek, Gud är medveten, men inte dömande, Gud vakar över oss, och gör ingen skillnad på oss. 
Jag tror inte Gud vill att vi ska ha ett "dom och vi" tänkande. För varje gång vi kopplar ihop oss med exempelvis kristendomen så menar vi samtidigt på att vissa tror "fel". Jag tror inte det finns något fel sätt. 

Gud är någonting som vi människor inte kan förstå helt och fullt. Ungefär som att vi skulle försöka förklara för en färgblind hur färg ser ut som hen aldrig någonsin sett. Det går inte, det är omöjligt då kapaciteten inte finns med oss. Därför förenklar vi Gud på ett förståeligt sätt. Jag tror att ALLA människor som tror på någon/några gudar har rätt. Islam, Kristendomen, Hinduism, Asatron, grekisk mytologi etc, alla har försökt tolka Gud på ett sätt som man ska kunna förstå och kulturen har påverkat vad man kommit fram till. Man har blandat in egna erfarenheter, moral och kultur när man försökt förstå det som är omöjligt att förstå. Sedan hävdar man att de som tror annorlunda har fel. 

Visst på ett sätt säger jag också att alla andra har fel, bara genom att säga vad jag tror. Men jag tror helt ärligt inte att Gud lägger in värderingar, värderingar är ett mänskligt påfund. Gud är större än så, Gud är som en färg vi aldrig sett, helt omöjligt att förstå, hur mycket vi än försöker. Men alla mänskliga faktorer vi lägger över på Gud tror jag man måste se som just mänskliga faktorer. Förstår ni hur jag menar?