Givetvis går det att stå för sin livsåskådning/trosinriktning utan att döma andra. Jag respekterar alla inriktningar trots att jag själv är ateist. 
Det är faktiskt riktigt intressant att som utomstående följa dylika debatter där troende förfasar sig över andra inriktningar för "De ska bara missionera", "de ska bara tvinga sin tro på andra", "dom anser att deras tro är den enda sanningen" för att i nästa andetag göra samma sak själva. 😎

Börjar man nedvärdera andra inriktningar med termer som sekt, kult eller att det är irrläror, eller för den delen inte vill träffa någon av dom, så bör man nog ta sig en funderare på om ens egen tro verkligen är så himla stark. Själv umgås jag med alla möjliga inriktningar och har levt tillsammans med män med olika religioner (inte samtidigt givetvis). Ingen av dom har omvänt mig de gånger de försökt, min "tro" är för stark.

Det blir så ofta ett pekande på olikheter som att det vore felet - istället för att man ser på likheterna.  Vi borde kunna iaktta olikheter utan att för den skulle se något som fel eller sämre. 

Det visar oss bara hur mycket lättare vi har att lyssna på våra rädslor än att vägledas av kärlek…

Jo, det gäller ju samhället i stort. Jag som rest till u-länder har sett hur otroligt lika vi är trots att det ekonomiska läget varierar.

En tanke jag lekt med är att om nu det fanns en Gud, kanske det hela går ut på att de troende av olika religioner egentligen har samma Gud och ska lära sig att respektera varandra. Kanske det är den stora prövningen som avgör om man får komma till paradiset? Inte huruvida du lägger pengar i kollekten, går på gudstjänster eller missionerar.

Som det gamla ordstävet lyder: Alla vägar bär till Rom.

Så tror jag att det är med Gud.

Det finns inte en människa på denna jord som kan tala om för någon annan vad den personen ska/bör/måsta göra. För att finna Gud.

Vi finner Gud när vi hörsammar oss själva. Det blir vår egen sanning och vår väg tillsammans med Gud.

För endast Gud har den kraften.

Allt annat kommer från ett stort Ego. Ett stort falskt JAG som vill bli avgudad, för att dämpa tomrummet efter sig självt….som alltid låter separationen göra sig påmind.

Hur kommer det sig att ordet Gud är understruket🤔

#5 Det är för att ordet finns i lexikonet på sajten. Om du för muspekaren över så kommer du se att det är en länk.

Aha. Tack

VildVittra jag tror att du slog huvudet på spiken där med "kanske det hela går ut på att de troende av olika religioner egentligen har samma gud och ska lära sig att respektera varandra". 👍

Det är ju helt logiskt - det finns EN Gud, med många namn och skepnader (även skepnaden av att inte tro) -  och vi ser hen som olika just för att vi ska kunna enas i det. All is well. Allt är ett i kärlek.  ❤️

Om jag får komma med en liten "brasklapp" som min gamla biologilärare alltid kallade det, så är det en av de saker jag tycker är skönast med min religion - den anser sig inte vara Den Enda Rätta. Alla är vi olika, och vi hittar till det gudomliga på sitt sätt. Vad man sedan kallar det är egentligen helt oväsentligt.  :)

Eller hur! Kan inte annat än stämma in i det Sommarek. Jag tror inte att någon religion har mer rätt än någon annan, det är bara dess utövare som inte kan se det Gud ser utan tror att finns det något som är rätt för mig så måste det innebära att det som är annat än mitt är fel. Och då fel för alla. Helt snurrigt om jag får säga vad jag anser!

Det är lika rätt att tro som att inte tro - alla har vi våra vägar att vandra och hur vi än väljer att vandra dem så är det i alla avseenden rätt för oss och det är allt som spelar någon roll. Andra ska ju inte leva mitt liv!

Tänker att tro är en sak…och kan se ut hur som helst! Sanning är något annat, en Helhet, där Gud är en erfarenhet och upplevelser oberoende av tro.

Vill dela en bild, fårman inte det så ta bort mitt inlägg. Om Gud skapade  trädet,då borde alla grenar vara trosanningar. Utgår alltså från en kraftkälla ☝️ Då kan vi omöjligt dömma någon annan.

Så tänker jag.

Visst alla grenar är trosanningar just för att de utgår från roten, en kraftkälla…Och vi ser kanske trädet och alla grenar. Men känner vi inte till roten som är dold, inte har den kontakten…Då har och ser vi bara halva sanningen! Det är av den anledningen vi dömer och sätter etikett på varandra, på saker och händelser.

White Lady - kan det kan vi alltid, men när vi dömer vår granne dömer vi oss själva något vi lätt glömmer bort. Den som är utan skuld kan kasta första stenen som Jesus sade. 😉

Kollade igen på #0…och tänker kring våra olika vägar och på en personlig relation till Gud. Ser vägen man följer och tron man har som just personlig. Tänker att det till större del handlar om hur man uppfattar och förhåller sig till alla grenarna och trädets yttre. Och kanske känner man sig nöjd med det och stannar därvid?! Roten under jord är dold för oss liksom saven som stiger upp i trädet och ut i grenarna. Men det är i roten och saven vi finner Guds sanna väsen, en erfarenhet bortom tro och det personliga. Med ökande kännedom om roten och saven får vi en vidare och fördjupad inblick och syn på det personliga och på Gud. Som vi blir mer och mer medvetna om och förenade med.

Ja så kan man se det med retep. Jag ser det mer som att Gud är stammen och rötterna kan man inte se. Eller rättare sagt Gud kanske hade en plan med det. 🤔

Som jag ser det så är Guds plan med oss att vi kan leva i förening med Gud och då behöver vi både uppleva och Vara, medvetna om Guds alla aspekter både synliga och osynliga. Medvetna om att trädet, stammen, grenarna och bladen först existerar i det dolda, i roten i saven som pumpas upp och ut i varje gren och blad.