Egentligen är det självklart att om det finns en Gud är det en kvinnlig sådan, eftersom det är vetenskapligt belagt att kvinnan är "grundmodellen" och mannen är "avvikelsen", inte tvärt om.

Tänk det där hade jag ingen aning om! Men det låter ju logiskt. 😎Precis som att det är logiskt att man har valt att se Gud som en man. Personligen tror jag inte att Gud har något kön alls, utan vi ser det vi behöver se.

#2 Säkert är det på det viset, gubbväldet har sett till att det ska vara som det är på alla plan i större delen av världen.

Det finns nog en logisk förklaring till det med. Ibland tänker jag att det kanske är som så att för att inte kvinnan ska ha (eller ta) för stor del av den där omtalade makten så har männen genom alla tider använt det som de har haft till buds, sin "manlighet" och skrämt kvinnor till lydnad. Det förklara ju även varför man i kyrkan skräms med helvetet, eller iaf har gjort i långa tider. Man vill helt enkelt inte att kvinnan (eller människor över lag) ska tänka efter för mycket för då kanske de slutar lyda överheten och börjar följa sitt eget huvud istället. Och hur skulle det se ut?! 😉

Ja varför inte 🙂

Man eller kvinna så är vi lika värda oavsett vi är från Himlen eller ur jordiskt perspektiv som gärna får mannen att framstå som mer betydelsefull men vi är alla lika både man och kvinna.

Så ser jag på det 🙂

Visst är vi det! Och alla har vi våra styrkor och våra svagheter - det är väl vad det innebär att vara människa. Hade alla bara insett det - att vi alla är lika så hade världen varit en "bättre" plats. För ur det föds tolerans och acceptans -  raka motsatsen till vad som råder mellan många människor på vår jord.

Historiskt sett är patriarkatet ett ganska nytt påfund och det finns fortfarande naturfolk där allt delas lika, både ansvar och makt, även om arbetsuppgifterna i mångt och mycket är uppdelade.

För min personliga del har jag alltid betraktat  patriarkatet som ursprungligen skapat av prästerskapet (oavsett religion) från några tusen år bakåt till nu. Nu vill gubbarna inte släppa taget som det dominerande könet, se bara på den mycket simpla frågan om lika lön för lika arbete. Ville man skulle det gå att införa nu genast, idag..

Det håller jag absolut med om! Men så finns det allt för många som inte vill släpp vad de har idag, och då blir det "svårt".

När allt kommer omkring varför komplicera nåt så enkelt som att vi är vi ?

Vi är enkla människor med olika erfarenhet ,ingen mer värd eller mindre värd  än nån annan 🙂

Kärlek är den som segrar ❤️

#9: tyvärr komplicerar vi det alldeles av oss själva utan att vi ens vet om det. Vi är inte ens överens om vad "kärlek" eller "jämlikhet" är, så fort vi ska konkretisera och försöka tillämpa det litet.

Så jag är rädd att det är så, för de allra flesta av oss, att antingen försöker vi ta reda på hur vi krånglar till saker och arbetar på att bli enklare – och då har vi en chans att bli det; eller också tror vi att allt redan är enkelt bara vi inte "krångar till det" – och då lurar vi oss. Även om det finns några få som så att säga är oskyldiga.

#7: allt lika vet jag inte om man kan säga sådär generellt. Sedan är det inte heller oviktigt att "naturfolken" brukar leva i två åtskilda världar, en för män och en för kvinnor, vad beträffar sysslorna och diverse föreställningar och vanor som är knutna till dem. Det kan vara i maktförskjutningar mellan de världarna som patriarkatet uppkom, ifall det nu uppkom till exempel när männen tog över jordbruket.

------------

Att kvinnligheten, och dess gudomlighet, behöver uppvärderas är ju uppenbart. Även manligheten behöver det, fast på ett annat sätt. Kan inte vara så roligt med detta arv av orättvisor, aggressivitet, förödelse och kvinnlighetsfobi som skymmer allt det vackra.

Jag tror att vi tänker för mycket helt enkelt! Om vi bara hittade till vårt Sanna Jag, vad vårt hjärta säger oss - så skulle vi leva i harmoni. Precis som naturen gör - de tar och ger i en symbios, ingen är BÄTTRE än någon annan och alla behövs.

Vi människor vi vill förstå och i vår iver att förstå så "måste" vi katalogisera och detta katalogiserande leder till att vi fokuserar på olikheter istället för på likheter. Och när vi ser olikheterna före likheterna så skapar vi glapp mellan oss själva och andra och i det glappet frodas det okunskap.

Istället för att vi inser att vi alla har betydelse, ingen mer eller mindre ön någon annan - alla fyller vi en funktion i livet annars hade vi inte levt.

#11: det är också min arbetshypotes.

Men kanske det är priset för att vara medveten om att vara medveten och om att vara en individ? Åtminstone tills vi har hunnit utveckla ett medvetande som kan rymma en återförening med resten av världen utan att ge upp den där åtskillnaden. Som ändå har gett oss en del. För många sätt att tänka, som vi har idag, verkar ju det som en omöjlig ekvation, två motsatser på samma gång. (Litet som kristendomens treenighet kanske.)

31 Fast med den tesen måste man i så fall utgå ifrån att Gud är en människa, för det är ju inte alla arter där hanen är XY och honan XX. Bland höns är det tuppen som är "komplett". 

Tänk om Gud är en hönsfågel? 😎

Visst är det så, men han sa att han uppfattade Gud som kvinnlig. Och kvinnlig kan man ju vara utan att vara kvinna. Personligen är jag helt övertygad om att Gud inte har något kön, eller kanske mer att Gud är alla kön och inget. Precis som att Gud är människor, träd, hönsfåglar, livet, skratt - allt och inget i en salig blandning.

#13 Då faller hela skapelseberättelsen platt 😉

Den mänskliga modellen att det modifierade könet kräver en avvikande tilläggskromosom (i vårt fall y) behöver väl inte gälla alla arter? Har bestämt för mig att könskromosomer kan vara på många sätt, men erinrar mig inte detaljerna.

#15 Hur tänker du då? #16 Det där är inte min avdelning men det är intressant detta med kön tycker jag, och då med tanke på människor inte på Gud. Det finns ju en mängd "skolor " som hävdar än det ena än det andra. Vissa fokuserar på likheterna och ska ha det till alla alla är lika och andra på olikheterna och de hävdar att det föreligger skillnader mellan könen. Så finns det dem som enbart tittar på det fysiska och de går bet då det uppenbarligen finns människor som rent fysik är ett kön men i allra högsta grad identifierar sig som ett annat. Eller inget alls. Så hur mycket sitter i våra gener och kromosomer och hur mycket är inlärt? Ser vi det sedan ur ett andligt perspektiv så är vi egentligen inte vår kropp och därmed inte heller vårt kön. Som reinkarnerande andevärlden har vi oftast olika kön i olika liv - men vi är hela tiden oss själva. Så ett intressant ämne!

Det är nog alltför många som tycker det är intressant med kön i dagens värld,, vårt tänkande blir alltmer fritt att breda ut sig på alla områden inklusive sex och samlevnad. Vi lägger ned enorma summor tid och resurser på allt som har med vårt köttsliga leverne att göra och tycker att vi på så sätt ökar vår kompetens att bestämma vad som är andligt också. Vilket till viss del är sant eftersom köttet är en del av Moder Gud. Som jag ser det är allt på atom och molekylnivå en del av Moder Gud medans allt av ren andesubstans är av Fader Gud. Vi ber ju även så i kyrkan…Fader Gud som är i Himmelen…är då sanningen att vi egentligen bara är barn av Fadern? Nej, alls icke, men Modern har inte evolverat den köttsliga existensen så långt att den gör Föräldraguden rättvisa. Den dagen kommer då tiden försvinner som separationsuttryck och människobarnen lever i stor sanning för både Fadern och Modern som egentligen är en och samma Källa för liv, sanning, ljus och harmoni.

#17 Den del av skapelseberättelsen som beskriver hur Gud gjorde kvinnan av ett av mannens revben. Vore ju lite lattjo om det var revbenet från en tupp. Dessutom, apropå det där med Gud som människofigur, så kommer det väl också ifrån skriften? Att Gud skapade människan till sin avbild eller något liknande?

För att återgå till #0: det finns ju många som har upplevt sig möta någon eller något de har uppfattat som Gud eller något liknande. I djup meditation, spontana mystiska upplevelser, ut-ur-kroppen-upplevelser nära Döden eller inte. I form av Jesus, en okroppslig allomfattande kärleksfull närvaro och andra gestalter, även kvinnliga.

Problemet kan ju tyckas vara just olikheten. Eller så kanske det är som Kathja säger och vi tolkar det vi upplever bäst vi kan eller vill. Eller det visar sig för oss som det passar.

Eller så är det hjärnspöken. Det kan också vara det i vissa fall. Men om det är det i alla, då är det märkligt hur djupgående verkningar en viss sorts hjärnspöken kan ha på folks grundstämning i och grundinställning till livet, rädsla för Döden och sådant.

#19 Helt rätt, det står att Gud skapade människan till sin avbild. Men det handlar inte om vår fysiska uppenbarelse, även om många fortfarande tror det, utan om vår andliga. I anden /själen är vi lika Gud. Vi är andliga, oändliga, skapande varelser. Precis som Gud. #20 Visst kan det vara så att vi ser det vi vill se, eller kanske det vi kan ta till oss. Men frågan är om det gör någon skillnad att jag ser det jag på något sätt behöver se. Bara det gör gott tänker jag. Detta med att hitta en SANNING då det kommer till något så stort och ogreppbart som Gud borde vara en omöjlighet. Kanske är det så att vi ser den Gud vi behöver där och då - men och därför är Gud ibland en gubbe med skägg, ibland en ande, ibland en kvinna, andra gånger ett djur, en blomma eller vinden. Och det spelar ingen roll!

Det finns ju den möjligheten att vår planetcivilisation är en koloni som är skapad av varelser vi är gjorda att efterlikna. Det finns ju faktiskt böcker skrivna som påstår att vi ursprungligen kommer från Sirius eller Arcturus och de har vår utveckling under uppsikt. De måste tillåta oss att utvecklas på våra egna förmågor men ser till att det inte går fel.

Med andra ord samma sak som det står i bibeln om Gud, Hukanson. 😉

#19 Menar du att det står så? Alltså att det är avbildningen av själen som åsyftas?

#22 och #23 Men hur långt ska det gå då för att det ska betraktas ha gått fel? Jag kan ju tycka att 50 miljoner människor på flykt just nu är ganska "fel", eller holocaust, eller den USA-ledda utrotningen på Java för 50-60 år sedan när flera miljoner människor dödades. Vad är "fel" i sammanhanget och vad måste ske för att det ska uppnås.

Det är på grund av sådant som jag fortsätter att tro att Gud är skapad av människan, inte tvärtom.

#24 Det står att vi är skapade till Guds avbild, men det kan ju innebära en masa olika saker. Hade vi rent fysiskt varit Guds avbild hade Gud varit tvungen att ha en kropp som oss, och det har hen inte. Det är en andlig avbild som åsyftas. 

Visst är det lätt att se det som fel att 50 miljoner människor är på flykt! Man kan tycka att ingen ska behöva vara det. Men det beror alltid på ur vems synvinkel man ser på saken. Ta bara den gamla klassikern Hitler. Han hade ihjäl jag minns inte hur många miljoner människor. Vilket gör att det är lätt att se honom som ond och som att det han gjorde vart av ondo. Men det är när man tittar på det med våra ögon. Hade vi frågat Hitler själv så hade han garanterat förklarat att han gjorde det av kärlek till sitt land och sitt folk. Är man då ond?

I bibeln står det bland annat att den som själv är oskyldig ska kasta första stenen, och även att det enbart är Gud som ska döma inte människor. Detta för att man menar på att alla är skyldiga till att bryta Guds bud om att leva i kärlek, och därför har vi ingen rätt att döma någon annan.

Gud är inte skapat av människor, däremot tolkningen av vad Gud är.

#25 Det du säger om Hitler betyder att det alltid går att använda klyschan "ändamålet helgar medlen", för naturligtvis är man ond oavsett syftet eller målet om man gör som han gjorde.

Det känns för mig lite underligt att du kan påstå som vore det fakta att "Gud är inte skapat av människor" eftersom ingen människa kan leda detta i bevis. Det handlar ju bara om tro och tro är ungefär detsamma som antagande, vilket i sin tur innebär att var och en har sin uppfattning. Uppfattningar är personliga och alla har rätt till sin egen, men ditt påstående här att "gud är inte skapad av människor" blir till ett konstaterande som absolut inte är allmänt accepterat eller vedertaget.

Jag ser ingen anledning i ditt svar varför jag ska ändra min uppfattning om att det redan gått alldeles åt skogen fel och att din Gud borde ha ingripit för länge sedan, snarare förstärks den uppfattningen av att du säger att människor inte har rätt att döma någon annan människa. Om vi inte har någon sådan rätt alls, är det verkligen på tiden att Gud ingriper mot alla vederstyggelser som sker nu.

#26: en vanlig uppfattning är (enkelt uttryckt) att den här världen är en skola för oss. I så fall lär vi oss kanske mindre ju mer Gud eller det gudomliga ingriper och knyter våra skosnören i stället för att låta oss själva pröva och misslyckas tills vi har blivit gamla nog att klara det.

Ondskans outhärdlighet kommer också i litet annat ljus om man har ett perspektiv som är större än ett jordeliv per person. Vare sig det innefattar flera jordeliv eller bara ett enda evigt liv utanför jorden. Det är farligt att säga, eftersom det lätt kan tolkas som en ursäkt eller ett förringande av våra (avsiktliga) grymheter eller naturens (oavsiktliga). I praktiken har dock jag sällan eller aldrig hört det missbrukas så av någon som har haft ett sådant perspektiv. Mitt intryck är snarare att sådana personer väl så mycket som några andra betonar vikten av att försöka göra gott. Bland annat brukar man då också ha idéer om karma eller gudomlig rättvisa.

#26 Och jag svarade inte för att du på något sätt skulle ändra uppfattning, du får tro vad du vill. 

#27 Väl skrivet!

#27 Jag säger också väl skrivet, bra förklaring och utifrån antagandet att man är troende kristen, absolut godtagbar.

För mig är det kanske inte så lätt att känna så när jag som till exempel idag såg bilder av hur IS-rebeller skurit halsen av småbarn från den kristna minoriteten i Syrien. Jag fördömer sådant och jag önskar att det fanns en Gud som bara tog bort det onda. För mig som inte har någon enda liten del av den förhoppningen om en annan existens oavsett var, blir vanmakten över dessa "fel" nästan omöjlig att ta in.

Om jag gör en travesti på politiken, men istället låter det handla om Gud, skulle jag vilja ha ett val och då skulle jag välja den Gud som inte bara sa "vänd andra kinden till", utan som istället såg till att varje oförrätt som tillfogades en människa, eller för den delen, något annat djur, omedelbart också skulle tillfogas den som begår oförrätten, lite som det som står i gamla testamentet om "öga för öga, tand för tand", fast med omedelbar automatik.

Tack, Kathja och peter54. Inte givet att man uttrycker sig förståeligt 😉.

#29: gammal god karma med andra ord. Fast du vill ha den direktverkande, så att man inte hinner dö innan, eftersom det då är försent? "En Gud för denna världen" skulle kunna vara din kandidats slagord? 😉

#30 Ja exakt så 🙂

#29 Jag förstår hur du ser på det, du är ju inte ensam om att resonera på det sättet. Men för att förstå Gud behöver man nog lyfta sig ur sitt mänskliga perspektiv. Som jag ser det ä vi mer än "bara människor" -vi är även vårt andliga jag, den delen som är Gud. Det är även den delen som vi alla är i ett och samma. (Något man säger vid tex nattvarden). Eftersom vi alla är en och samma i anden så är dessa IS-anhängare en del av mig, och dig, och Gud. Vi är alla ett. Så när du dömer dem så dömer du dig själv. Tittar vi på det ur ett mindre perspektiv så innebär det att vi alla bär alla egenskaper och förmågor - även du och jag skulle kunna göra det som de gör, under de förutsättningarna som de har. Hade vi levt under deras förhållanden, hade vi programmerats som de har gjort osv osv så hade även du och jag kunnat göra dessa hemska saker mot andra människor. Vi är alla ett.

Gud har skapat oss alla för att vi ska kunna leva som människor, men vi ha själva valt att göra det som jag ser det. Din själ valde att leva det livet du lever. Innan du föddes så valde du vissa upplevelser som du ville ta del av, och utifrån dem så landande du hos just dina föräldrar. För att du skulle kunna få det du hade önskat som andevarelse. I detta med att vårt andliga jag väljer att leva som människa en period ingår det även att vi måste "glömma bort" vad vi är, för om vi hade varit medvetna om vår gudomlighet fullt ut så skulle vi inte helt och fullt kunna erfara det mänskliga vi hade efterfrågat.

Dessa två saker gör att varje människa har sin livsväg, och eftersom vi har fått det vi har valt så finns det inget fel. Det finns bara olika vägar, men alla är helt i sin ordning.

Men självklart förstår jag att det inte alltid är enkelt att omfamna detta! Och även jag önskar att alla valde att leva som sina bästa mest kärleksfulla jag. DÅ hade vi haft paradiset på jorden. Men allt vi kan göra är att själva välja att vara våra bästa jag, hoppas att det smittar av sig, och säga ifrån då något vi inte anser är okej dyker upp i våra liv. Men inte glömma att säga ifrån är en sak, döma är en annan.

Där har du kortfattat min tro.

#32 Jag kan förstå vad du säger, men absolut inte känna det. Jag är alltför "konkret" i mig själv för att ens kunna uppfatta det som kallas anden som något annat än elektriska synapsimpulser mellan hjärnans celler, som likt ett tomt batteri dör när hjärnan dör. Det finns heller ingen del av mig som önskar ha det på något annat vis.

Om det du säger om att jag landade hos mina föräldrar skulle vara faktiskt, måste jag ha valt/önskat något fruktansvärt för mitt liv eftersom mina föräldrar aldrig var riktiga föräldrar till sina barn, bara känslostörda betraffare. I dagens samhälle hade de blivit fråntagna barnen omedelbart.

Jag tror ju absolut att allt som sker i livet är konsekvenser av egna eller andras aktiva val och att det inte finns någon predestination annat än den som är bunden till genetiskt arv och miljöpåverkan.

Jag hoppas att din tro är rätt, annars skulle det kännas surt i andra änden för alla som tror så. Själv är jag osäker på om jag vill att du har rätt eller inte. Det återstår att se, eller inte eftersom jag inte tror på något annat än nedsläckning/slut.

#33 Självklart är den rätt, för mig, eller ja det är ju ganska många andra som ser på livet som jag gör. 😎 Jag förstår att det kan vara svårt att omfamna detta, och allt är i sin ordning även att inte göra det. Visst är det svårt att ta till sig att man har valt det man har valt, likväl som att man har skapat det man lever i. För mig är det dock en självklarhet - men nog har det tagit sin tid att landa i det då mitt liv inte heller har varit ett räkmacke-liv. Men samtidigt ligger det en styrka i att se att vi ha en del i hur våra liv ser ut, vi är aldrig offer under något utan skapare av vår verklighet. Vilket för mig är väldigt tröstande. Jag föredrar att ha kontroll, framför att vara kontrollerad.

#34 Det du nu skrev kunde ha varit mina egna ord exakt, fast ur ett andligt perspektiv, från rakt motsatt riktning.

De orden, särskilt den sista delen av det du skriver, är själva grunden till att jag inte kan tro på en skapare.

#35 Du vill inte känna att du skapar ditt eget liv menar du?

#36 Du vet att jag menar raka motsatsen. Att skapa mitt eget liv utan inflytande från någon/något annat än det jag själv väljer är vad jag absolut vill och det är därför gudstro är otänkbar för mig.

#37 Nej det vet jag inte för då hade jag inte frågat. 😎 

Att tro på Gud ÄR att inse att vi alla skapar våra egna liv, Gud styr inte oss, Gud ger oss bara förutsättningarna vi behöver till att leva. Gud "bryr sig inte" om vad du gör i ditt liv. Hen har förvisso skapat allt som är så att vi lätt (iaf lätt när vi väl förstår hur skapelsen fungerar) ska kunna följa en livsväg av kärlek. Men avviker vi och väljer annat så gråter hen inte över det ty hen vill att vi skapar våra egna liv, upplever det vi väljer att uppleva.

När man ser Gud som styrande, begränsande och dömande då ser vi Gud genom religioners ögon, och det är inte Gud. Det är människors tolkningar om Gud, tolkningar som är färgade av dessa människors syften med att skapa en religion. Gud är så mycket mer än vad en religion kan beskriva, och en religion är bara en flis av vad Gud är - resten är en massa mänskliga värderingar och tyckande.

Så att tro att Gud styr är så långt ifrån att tro på Gud som det bara går! Men jag förstår vaför du, och så många med dig blandar ihop Gud och religion då våra kyrkor i alla tider har hävdat att de sitter på sanningen om Gud, men det gör de inte.

Jag tror på Gud och jag vet att jag skapar mitt liv helt och fullt själv, och att hela skapelsen är god så när jag följer mitt Sanna jag, mitt hjärta, kan livet bara le mot mig. Sedan gör jag som alla andra snedsteg mellan varven och trillar in i Egots (vår hjärnas inlärda röst) vägval -  ingen är ofelbar och vi är här för att uppleva och det gör vi när vi virrar runt på livets små "avvägar" - vilka inte alls är avvägar egentligen utan just vad vi behöver där och då för att expandera vidare. DET är evolution, varje människas växande i livet.

Det är alltid lika roande när man läser debatter om huruvida Gud är manlig eller kvinnlig och tydligen kan den mänskliga hjärnan inte förstå på en högre nivå att Gud är Allt! När Gud visar sig för oss människor antar han den form som är bekant för oss, lättare för hjärnan att motta och bearbeta.

För min inre bild är Gud könlös, men en kraft och närvaro av både manlig och kvinnlig kraft. Men jag kallar Gud ändå för min Himmelske Fader, för det fyller mig med en närvaro av den far jag aldrig hade som barn, det är min tröst.

Men Vi är Gud och Gud är oss, vår själ är en smula av Guds "Jag", som en cell är en del av vår fysiska kropp, våra celler har sina funktioner och anledning till existens och det har vi också inför Gud. Därför är Gud allt och alla människor, fri från kön, ras, färg, sexualitet, intelligens mm. Alltid i konstant kontakt med vår själ, men vi människor är blockerade från den, det har vi nog varit sedan Adam & Eva's tid. Det är ingen bestraffning, det är något vi fysiska människor har åstadkommit av oss själva, av vår egna fria vilja och ju mer vi strävar efter den materiella tillvaron (rikedom, materiella ting mm.), desto längre hamnar vi från den andliga och vårt sanna jag som borde vara i kontakt med själen och Gud för att enklare föra mänskligheten framåt och utföra våra livs uppgifter.

Änglarna är också könlösa, de är väsen som också antar den form som är enklast för oss att förstå och motta och som gynnar deras uppdrag. Skillnaden mellan oss och dom är att de inte har en Själ, det har inte fått fri vilja och en smula av Guds väsen, de är dock otroligt kraftfulla och är skapta av Gud.

För mig är Gud Ljus, Hopp och kolossal Kärlek. Jag har sett ljuset och den hade form, struktur och enorm fysisk kraft. Kärlek i oss är också lika fysiskt och närvarande, ett kraftfält runt oss som vi själva väljer att sända ut eller kapsla inom oss och kärleken har inga gränser, den tar aldrig slut, vi själva begränsar den. Och hopp, ja det är det sista som lämnar en människa, när du gett upp hoppet, så lämnar man jordelivet ganska snabbt och återgår till vår Gud och bidrar med våra erfarenheter och lärdomar via själen och hjälper kommande människor med deras liv på jorden.

Så ja, Gud är allt vi ser och känner. Allt som går att utföra, skapa, känna och tänka som inte skadar varken jorden, dig eller andra  är hans "påhitt", hans skapelse. Allt det vi människor hatar med varandra, bla. ras, färg, sexualitet, allt är hans idé och har sina syften. Allt däremellan har vi människor själv skapat: religioner, nationer, språk, rikedomar, kapitalismen och den onda har bidragit med sitt i alla aspekter och om vi inte vaknar och tar ställning kommer mänskligheten att långsamt förgöra sig själv.

Det var mitt bidrag och tolkning! Hejhej!!

Kan inte annat än hålla med Silverräv, och då står det ändå i Bibeln att Gud är större än vad vi kan förstå, och trots detta kämpar vi med att stoppa in hen i en mänsklig form. 🤪

om nu Gud är kvinna, måste de som tolkar och tyder skrifterna läst fel, eftersom jämlikheten och samarbetet mellan man och kvinna störtades över till fördel för männen. som det sades i andra avsnittet av miniserien vikingakvinnor,  när religionen tog över, tvingades kvinnor bort från affärsverksamheter och in i mörkret.

#41 Helt rätt, har du funderat över varför man har tolkat det som att Gud är man? Det står nämligen ingen stans att Gud har ett kön över huvud taget.  🤓