![[Kathja]1](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Kväkare
Eller Vännernas Samfund.
De beskriver sig själva som "ett religiöst världssamfund som med den tysta andakten i centrum sedan 1650-talet värnar fred, jämlikhet, enkelhet, sanning och gemenskap". Det är inte trossatser utan erfarenheter av det gudomliga som är det centrala i kväkartraditionen - alltså upplevelsen mer än texten.
Grundtanken är att det finns något av Gud — eller ”det inre ljuset” — i varje människa. Inget prästerskap och ingen kyrka behövs för att förmedla mellan individen och Gud. Med denna inre övertygelse försöker kväkarna ge sitt bidrag till det gudomliga, genom att leva närvarande i vardagen med Gud och medmänniskorna.
Jag hade aldrig hört talas om dem innan och tyckte att det var intressant att belysa deras existens.
Vet inte så mycket om dem men har alltid tyckt de verkar sympatiska. Inte minst medmänskliga.
Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.
Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.
Ja, verkligen! Jag hade hört ordet förut men hade ingen aning om vad de stod för. Tyvärr hade de inga sammankomster här där jag bor.
Att bekänna sig till Ljuset istället för till Tro är inte så enkelt. För det första måste man ju tro att det finns något berättigat i att söka Ljus och ha en uppfattning om vad det är. Min mening är att det finns två sorters ljus. Dels det ljus som är vår gemensamma bejakande av vårt levande ljus gemenskap, dvs glädje kärlek alla goda kvaliteter. Men dels också Det Himmelska Ljuset i sig som verkligen finns och gives till människan från andevärlden. Det är andeljuset som är orsaken till gemenskapens verkan. Så bägge är ju viktiga. Bägge ingår i det man kallar att tro. Herren sade: jag är världens ljus och liv, den som kommer till mig skall aldrig förgås utan hava evigt liv. Det finns ett löfte om ljus att tro!
Starta ny diskussion