Dessa tankegångar utgör dagens repetition:

1. Gud är Kärleken i vilken jag förlåter.

Gud förlåter inte eftersom Han aldrig har fördömt.  De oklanderliga kan inte klandra och de som har accepterat sin oskuld ser ingenting som behöver förlåtas. Likväl är förlåtelsen det medel genom vilket jag kommer att känna igen min oskuld. Den är återspeglingen av Guds Kärlek på jorden.  Den kommer att föra mig så nära Himlen att Guds Kärlek kan nå ner till mig och lyfta mig upp till Honom.

2.  Gud är styrkan på vilken jag förlitar mig.

Det är inte genom min egen styrka som jag förlåter. Det är genom Guds styrka i mig som jag minns när jag förlåter.  När jag börjar se, känner jag igen Hans återspegling på jorden.  Jag förlåter alla ting eftersom jag känner hur Hans styrka väcks i mig. Och jag börjar minnas den Kärlek jag valde att glömma, men Som inte har glömt mig.

3. Det finns ingenting att frukta.

Så trygg världen kommer att förefalla mig när jag kan se den! Den kommer inte alls att se ut som det jag inbillar mig att jag ser nu. Allt och alla jag ser kommer att böja sig mot mig för att välsigna mig. I var och en kommer jag att känna igen min käraste Vän. Vad skulle det kunna finnas att frukta i en värld som jag har förlåtit, och som har förlåtit mig?

4. Guds Röst talar till mig hela dagen.

Inte ett enda ögonblick upphör Guds Röst att kalla på min förlåtelse för att rädda mig.  Inte ett enda ögonblick underlåter Hans Röst att styra mina tankar, vägleda mina handlingar och leda mina fötter.  Jag vandrar bestämt fram mot sanningen. Det finns ingen annanstans jag kan gå, eftersom Guds Röst är den enda rösten och den enda vägledaren som har givits till Hans Son.

5.  Jag stöds av Guds Kärlek.

När jag lyssnar till Guds Röst stöds jag av Hans Kärlek. När jag öppnar mina ögon lyser Hans Kärlek upp världen så att jag kan se den.  När jag förlåter påminner Hans Kärlek mig om att Hans Son är utan synd. Och när jag ser på världen med det sanna seende som Han har givit mig minns jag att jag är Hans Son.