Tro iFokus

Tro

Etikett: livsfrågor
Läst 717 ggr
[Kathja]1
3

Hur vi blir ihågkomna när vi har dött

Jag tror att de flesta av oss har en önskan om att göra skillnad, vi vill att andra ska komma ihåg oss för det vi har gjort och varit. Många är nog de som funderar över vad andra kommer att minnas av oss när vi är borta, om någon nu kommer att komma ihåg mig…

Jag ska berätta bakgrunden till detta inlägg…

Jag jobbar på ett behandlingshem för män med neuropsykiatriska funktionshinder, missbruk och kriminalitet. På mina snart tre år där har jag hunnit träffa många klienter några har det gått bra för,och de flesta mindre bra. Vi har även haft fyra klienter som direkt efter att de har varit hos oss har dött. Nu minns jag ju dem väldigt väl just på grund av den, men en av dem gör sig påmind nästan på varje arbetspass.

Vi hade en äldre man som under sin tid hos oss mest var tröttsam, bufflig, omotiverad och allmänt trist. 🤐 En månad efter att han skrev ut sig hittade de honom död där hemma. Under hans tid hos oss så var han mellan varven ganska rastlös. En dag frågade han om han fick hugga ut "hyllor" i en gammal stock som ligger i en slänt så att man kunde ställa blommor där.Och det fick han såklart göra.Så varje gång jag nu ser denna stocken,som inte har haft blommor där sedan han var hos oss för två år sedan, så tänker jag på honom.

Och inte tror jag att han hade anat att det skulle bli resultatet av hans rastlöshet inte! Min döda mormor tänker jag alltid på när jag äter våfflor för vi hade alltid lördagsmys med våfflor och Familjen Macahan när jag var barn.

Så vi blir nog sällan ihågkomna för det vi trodde,eller önskade tänker jag. Vad tror du?

Har du någon som du minns?

[Alder]
0
#1

Jodå visst minns man alltid. kom ihåg dom existensiella samtalen som jag hade med min farmor. som vi satt i timmar och diskuterade, även om vi hade olika åsikter så lyssnade vi på varandra. växte oerhört som människa efteråt.🙂

[Hukanson]
1
#2

Är det inte här som det skett en förändring? I Gårdagens guds värld levde människorna i förvissning om att de skulle dö och allt de gjorde var att försöka förgylla tilvaron för sig själva och varandra så att en kultur kunde byggas upp som fick alla att glömma att de skulle dö. Men Morgondagens Gud låter oss inte glömma att livet är evigt, att allt fortsätter och vi är alla andliga varleser som lever för vår skapare var vi än befinner oss. Vi har ljuset och livet som far och mor var och en av oss och vi väljer själva hur vi vill ta ansvar för vad och vem vi är…

[Kathja]1
0
#3

Sant, det är även en annan syn på vad som är viktigt i livet som hänger ihop med det där. Det viktiga är inte vad vi gör, att vi lämnar ett "arv" efter oss utan vad vi är. En allmän förflyttning från hjärnan till hjärtat.

[Hukanson]
1
#4

Men visst man kan säga att man kommer ihåg sina medmänniskor efter hur de bejakar livet, hur de tjänar livet och det vackra i tillvaron. Jag kommer med glädje ihåg min farfar som lärde mig fia med knuff och min mormor som lagade så god mat. Vi är alla varandras potentiella lärare i livets skola och undervisningen tar aldrig slut.

[Alder]
0
#5

Visst är det så Hukanson.🙂

[Kathja]1
0
#6

Absolut! Men jag tror att inställningen igenom historian har varit att det vi lämnar är det ta bara. Men det man tror, och det som är, är ju inte alltid det samma.

[Hukanson]
0
#7

Hej igen, eftersom jag är färsk här och det inte finns en snackistråd så passar jag på att prata litet allmänt. Tycker sajten är jättebra och mycket välkommen men undrar litet om det är så konsekvent att säga att man följer Jesus och är inspirerad av NDW och ACIM men har ändå länkar till Koranen, Bibelstudier och Teosofiska Institutet. Hur går det ihop egentligen?

ollivoll
0
#8

Hmmm, kan inte komma på något konkret att jag har något som påminner om någon jag kännt som gått bort. Och jag har ju just nu inget hos mig som någon skulle kunna relatera till mig i min bortgång. Meeeeen jag hoppas något av mina renoveringar och uppbyggnader runt Göteborg påminner någon om mig och samtalar om mig en dag. Dessutom är jag organdonator. Så när jag dör doneras mina organer. Inte för att jag kommer att nämnas vid namn eller om mitt liv alls till personen som får ( förhoppningsvis fullt fungerande) organ till. Men för mig är ändå härligt att få känna att min död blir en annans överlevnad:)) rätt coolt faktiskt.

[Kathja]1
0
#9

#7 Det är inte står aktivitet här inne så att vi har behövt en snackistråd men det är ju bara att starta en. :-D Jag lägger upp en "klottertråd". Och som svar på frågan går det ihop hur bra som helst eftersom allt är bara olika sidor av samma "mynt" ~ eller i detta fallet samma Gud. Det råkar bara vara så att jag personligt är mest inläst Bibeln och attraktionslagen men allt är välkommet. #8 Super coolt Olli. Jag hade ett snack med min mor om just det där med död osv, hon har planerat bra för hur hon vill ha det och vad de ska göra med henne när hon dör. Själv tänker jag att de får väl göra vad de vill.