Dagens bön…

"I Jesu namn ber jag Gud själv och alla mina hjälpare om stöd och vägledning i att finna en inre trygghet som är genuin och äkta, en trygghet som vilar på en kärlekens grund och som är i samspel med mitt högsta jag. I tacksamhet tar jag emot detta." ❤️

Amen

Varje kväll innan jag går och lägger mig säger jag "Tack Universum för denna underbara dag" det känns riktigt bra.

Jag tror absolut att böner av tacksamhet är en av de viktigaste, att vi inte bara ber då vi behöver något.

Jag kom just hem från veckans träff med Alphagruppen och dagens ämne var just Bön, det är alltid roligt att höra hur andra gör och resonerar kring olika saker. Just då det kommer till Bön så talade vi en hel del om alla gånger vi har blivit bönhörda, och alla de gångerna vi har blivit bönhörda men först inte fattade att vi faktiskt fick just det vi hade bett om.

Vi hav tex en nära bekant som under en period bad intensivt om att det skulle bli en förändring då det kom till hans relation med hans fru… En dag ville hon separera, och jag kan säga att det var ju kanske inte vad han hade tänkt, men ändå just vad han hade bett om. Och precis det som blev bäst för honom där och då.

Gud hör Bön  - alltid. ❤️

Jag ber alltid en Bön, sittandes på sängkanten, innan jag lägger mig och den brukar inledas med "Kära Universum, Gud, mina andliga hjälpare och guider, min skyddsängel, ärkeänglarna och alla ni andra som är med mig……."

Jag passar på att ta med allt…hahaha!

Sen tackar jag såklart för allt jag har fått för dagen.

Jag brukar göra något liknande, ber nästan alltid i alla fall på morgonen och på kvällen -  och ber oftast till "hela gänget", m.a.o till Jesus, Gud, Universum och alla mina hjälpare. Lika bra att vara på den säkra sidan. 😎

Ja, lika bra att helgardera…haha

Puffar denna då det snackades Bön på annat håll…

Jag kan just nu tänka så här… Att Gud redan vet vad vi behöver, våra tankar och alla våra önskningar. Gud vet om vår förtvivlan och alla rädslor osv. Så det kan väl inte vara just det som är meningen med Bön? Gud vet och vill allt gott för oss. Vi behöver inte ens be för att vara bönhörda…

Kan det vara så att anledningen till att vi inte har det som vi ber om att få, alltid är för att vi helt enkelt inte är mottagliga, eller att vårt ego själv får bestämma? (Jag tror ju inte alls på att Guds meningen är att vi ska lära oss saker genom lidande, sjukdom eller avsaknad. Aldrig.)

Det känns som att många ber med tron att Gud inte redan vet vad vi behöver, och som om Gud inte vill att vi ska ha detta. Det gör mig fundersam. Jag känner att jag ber för att känna att Gud är närvarande, så att jag kan lära mig vem jag är, vad allt är-kärlek. Och för att uttrycka min tacksamhet för det jag själv har/är och tacksamhet för kärlek och välstånd till andra. Men det kanske inte räcker om man nu behöver be för att få?

Sent nu, så det här blev säkert struligt som vanligt när jag är trött.

Meningen med Bön tror jag är att skapa en relation med Gud. Men det är även som så att trots att Gud vet vad du behöver så får du be om det för att få det, det är grejen  med att ha fri vilja -  du väljer vad du vill ha och göra. Bara för att Gud ser va du behöver så innebär ju inte det att DU gör det, eller ens vill ha det. 😉

#9 Kathja

Ja precis, det tror jag är meningen - att ha en relation. Fast jag säger hellre att "känna närhet med", eftersom jag förknippar relation med mänskligheten. (Jag kan ofta känna lite obehag/motstånd inför mänskliga relationer och behöver tyvärr fortfarande ofta ha distans. Bara därför.)

Jag tänkte att om jag just med fri vilja vill något som är detsamma som vad Gud vill, så vet Gud det i samma sekund som jag känner/tänker det. När jag då sedan ber för det så känns det lite som att jag inte har tillit. När jag börjar tänka på det viset så kanske osäkerheten blir en blockering av flödet? Jag kanske har god tillit först, men när jag jag fortsätter att be en längre stund bara för att det känns skönt med närvaron, så upprepar jag ibland t ex en önskan för att förstärka. Och då ökar min osäkerhet i och med det. Kanske blir då en lägre Bön en sämre Bön (alltså om den innehåller önskningar och att uppfylla behov)?

Just detta med att skapa en relation med Gud och hur vi ber mest "effektivt" talar kvinnan i videon från Christian Science om i den tråden. Men annars tror jag inte att vi ska tänka så mycket, det är lätt att vi då krånglar till det. Känns det bra att be lite längre och brodera ut det du vill lite så gör det. Känns det bra så är det bra, det gäller inom allt i livet så även Bön.

Men Kathja, jag är jag ;) och jag behöver tydligen tänka och krångla en hel del med vissa saker, innan det kan kännas rätt. Det är inte min mening att göra det svårt för andra dock. Ber om ursäkt.

Sprang nyligen på böckerna "Samtal med Gud" på Stadsmissionen när jag lämnade in lite saker… av en anledning förstår jag nu :). Började läsa ikväll och i början av den första boken beskriver han exakt den känslan som jag hade i mitt inlägg #10, fast på ett tydligare sätt:

Du får inte det som du ber om, inte heller kan du få något som du saknar och vill ha. Det beror på att själva förfrågan är en utsaga om avsaknad, och att säga att du vill ha något skapar bara just den upplevelsen - upplevelsen av avsaknad - i din verklighet.

Den bästa bönen är därför aldrig en Bön om att få något, utan en Bön av tacksamhet. När du tackar Gud i förväg för det du väljer att uppleva i din verklighet, tillstår du att det faktiskt finns där. Tacksamhet är den starkaste utsagan inför Gud; en bekräftelse på att jag har svarat redan innan du har frågat.

_Varje Bön - varje tanke, varje uttalande, varje känsla - är skapande. Och lika starkt som du håller den för sann, lika starkt kommer den att manifesteras i dina upplevelser.
_

Det som i själva verket har hänt när man säger att en Bön inte har besvarats är att den starkaste tanken, ordet eller känslan har blivit verksam. Men vad man måste känna till - och häri ligger hemligheten - är att det alltid är tanken bakom tanken - det som skulle kunna kallas den ursprungliga tanken - som är den tanken som styr. Följaktligen blir det så att ju mer du bönar och ber, desto mindre blir chansen att du får uppleva det du TROR att du väljer. Eftersom den ursprungliga tanken bakom varje obesvarad Bön är att du nu inte har det som du vill ha. Den ursprungliga tanken blir din verklighet.

Att be blir mycket lättare när man intuitivt förstår att bönen i sig inte är nödvändig. Då är bönen en Bön av tacksamhet.

Jag känner att det här ger mig möjligtvis svar på några väldigt gamla frågor. Gud vill alltid ge mig det jag behöver och vill ha. Men min bristande tillit blir min verklighet. Min ursprungliga tanke blir styrande, och eftersom jag har en fri vilja så blir den tanken min verklighet. Därför trodde jag att mina böner var obesvarade för länge sedan.

Men jag tror inte att det är fel att be om det vi vill ha, så länge tillit är den starkaste känslan.

Fina Liv, be inte om ursäkt för att du är du! Härligt att du hittat till "Samtal med Gud"! Den första boken i serien, och boken Morgondagens Gud samt Abraham Hicks är de som gett mig mest på min resa mot nu. Åter till ämnet, vi ska alltid göra allt vi gör med den bästa av känslor, det är därför böner av tacksamhet är att föredra. Kärnan är det du själv skriver ~ "Gud vill alltid ge mig det jag behöver och vill ha. Men min bristande tillit blir min verklighet. " Det står i Bibeln att vi ska ha ett rent hjärta, det tolkar jag just till att vi behöver vara äkta, vi måste ha tillit och vi bör be av kärlek.

När jag ber till Gud, så är det utav tacksamhet.

När du vill bedja, gå då in i din kammare, och stäng igen din dörr, och bed till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig." (Matt. 6:6)

I bönen så bringas mycket till klarhet,insikten infinner sig, du är ett med Gud.

Det där Bibelstället är lite intressant eftersom det har dryftas vad den där kammaren egentligen är. Ska det tolkas bokstavligt som att vi ska be i ensamhet inne i ett rum, eller betyder det att vi ska be i våran inte kammare - i vårt hjärta?

Kammaren är ditt inre tempel,så tolkar jag citatet.
Men vi har nog alla olika tolkningar.

Det gör jag med. Men att det finns olika tolkningar av Bibeln det är tydligt. Jag tror inte att det finns så mycket i den som ska tolkas bokstavligt faktiskt.

I Matt 6:5 står det följande: "Och när I bedjen, skolen I icke vara såsom skrymtarna, vilka gärna stå i synagogorna och i gathörnen och bedja, för att bliva sedda av människorna. Sannerligen säger jag eder: De hava fått ut sin lön."

Likväl skulle man kunna utläsa detta citat som det står bokstavligen.
Tolkar citatet som ego riktat som är ögats lära, utan man ska bedja som i Matt: 6:6

Det stå ju på fler ställen att vi inte ska "skryta" med att vi ber eller gör goda gärningar. Jag tänker att det är för att vi då inte gör det med hjärtat utan enbart för att få bekräftelse.

Naturligtvis kan det vara så Kathja.