Vad som menas är nog högst individuellt, för vissa är Gud något utanför oss och för andra något som finns i vårt inte, något vi alla är en del av. För mig är det viktigt att använda termen "Gud" just för att visa att den traditionella innebörden inte är vad Gud är. Så det jag på det. Om vi alla kunde inse vad vi är hade vi haft ett paradis på jorden.

Ja , men paradiset har sina slöjor. när den andliga mognaden infinner sig så kommer slöjorna att skingras. alla är inte där samtidigt, vi är summan av våra tidigare liv och den karma som man har skapats och kommer att skapas in i nästa liv osv. så tror jag att det är.

Man kan ju välja vilket Term man vill. vill man inte använda ordet Gud så kan man använda vad man vill som passar för en innerbörd,ursprunget är dock detsamma.

#0

Människans tvångsmässiga vilja att styra och kontrollera. Det okontrollerbara.

Människans inlärda att inte tro sig vara större än någon annan. Konkurans om normen för rätt eller fel i "flocken" / "gruppen"

Förvirringen blir ju total när den yttre världen bestämmer tolkningen av Gud. Vems Gud?

Och viljan att Tro och att verkligen Tro. Är ju för mig två skilda ting.

Hur ska vi någonsin kunna påvisa en existerande Gud för någon annan??

Det är ju alldeles omöjligt.

För jag tror att den är högst individuell och kan inte överföras från en person till en annan,, mer än att vi kanske med Ordets och handlingens kraft, kan väcka längtans törst  till något större i någon annan.

Håller med helt och fullt rore! Och jag tror inte heller att det är meningen att vi ska följa någon annans väg, lyssna på någon annans upplevelser -  annat än som inspiration. Vi behöver hitta vår väg, vår relation med Gud, vår uppfattning av allt som är. Och just det tror jag är vad allt fler börjar att göra nu. Men självklart väcker det förvirring hos många då vi under så många år har hört att det finns bara EN sanning (och gör vi fel så slutar det illa). Så vår uppgift är att visa att sanningen ligger i betraktarens uppfattning, så länge som sanningen är ren kärlek.

Ja visst märks det av att det är en förändringens tid som pågår just nu. Det är som om "vi" vaknat ur en slummer. Illusionens slöjor ger vika.

Det var inte allt för länge sen som jag själv var en som ville tro, men som satt fast i huvudet och dividerade, med en massa tankar och föreställningar om vad Tro och Gud var för något.

Haha, ja inte vet jag det nu heller så klart! 😊

Klart att du vet, det vet vi alla rore. Det är bara en skvätt tillit som saknas så vi inser att det vi tror är det vi där och då ska tro.

Hörde ett klipp med A.H (Abraham Hicks) igår där en kvinna frågade Abraham om en Galaktiska Federationen, om den fanns eller ej. Då frågade Abraham henne ifall hon trodde det och hur det fick henne att känna. Kvinnan berättade att hon trodde och att det kändes rätt och fick henne att må bra. Då så - svarade Abraham, då finns det. Med andra ord allt du kan tänka, känna, uppleva är Gud. Det finns inget som inte är Gud, och får detta "det" dig att må bra då är du på banan för hela skapelsen går ut på att vi ska må bra.

Kan bara hålla med er båda två.
Det har en hel del rädslor inblandat,så att ha tillit och tro på sig själv är av vikt.