Ska skriva ner på en lapp och sätta upp på väggen så jag har en mall framför mig nu i början när jag ska be. Igår bad jag för första gången men det blev lite " konstigt" kändes inte riktigt som en Bön mer som en vädjan. Dina böner är vackert utförda så om det är ok så använder jag mig av dom tills jag hittat ett riktigt flow:)

De är till för att användas, som de är eller som inspiration. ♡

Håller med Ollivoll att de är mycket vackra! ☀️

Idag är jag blödig 😢så jag började ju lipa inför denna fina Bön, Kathja🤗

Jag har vänner som alltid läser bordsbön -frukost, lunch, middag, kvällsmat- och det är en så vacker vana..att alltid tacka, tillsammans❤️…jag blir alltid berörd, för de säger så fina saker, de är ödmjuka.

Skulle gärna göra be bordsbön med familjen, men de är inte alls sugna, har försökt, men de bara skruvar på sig eller skämtar bort det…

Szirius, gör det ändå;) dom kanske till slut vänjer sig och inser att det är ganska fint och tacksamt:) Jag håller med om att ibörjan känns det lite knas när man är ovan men nu tycker jag bara efter några kvällar att be en Bön känns ganska tryggt:)

Jag förstår dig precis Szirius, vi har talat om men det har inte blivit av just för att det känns avigt. Vi kanske ska ha en Bön - utmaning. ;-)

# 5 jag ber ju ofta, inombords, har gjort sedan barnsben( trots att ingen runt mig gjorde det), så Bön i sig känns inte knasigt, det är i relation till familjen som inte riktigt fullt ut delar mina tankar😉

# 6 Ja, det är ju en utmaning ( för mig iaf😇) att kunna stå kvar i vad jag själv vill göra utan att ta åt mig ifall familjen rullar med ögonen…

Har funderat på om det är nåt med relationen mellan make o son där…för ensam med sonen får jag bra kontakt och han kan prata om tro, tacksamhet, känslor etc- likadant med maken om vi är själva, men när de är tillsammans blir det lätt flamsigt…🤔

Vi bad faktiskt bordsbön ( ingen Gud nämnd utan tacksamhet för vad jorden och solen ger oss)  när sonen var liten, men bara han och jag, maken var aldrig med i det…sen tappades det bort nånstans på vägen…

Jag var inte så tydlig, Jag menade inte att bönen i sig är knas, utan att din familj kanske känner knas i att be eller åtminstone höra böner ( högt;) i början.

Jag har ju inget att skylla på, min man skulle inte ha något emot det vad jag vet och ungarna har ju flyttat. Vi har vänner som alltid ber bordsbön och i sällskap med dem känns det helt rätt och enkelt. Tror att det mest handlar om att hitta rätt form.

# 8 din familj kanske känner knas i att be eller åtminstone höra böner ( högt;) i början.

och#  9: Tror att det mest handlar om att hitta rätt form.

Ja, så är det nog…