Jag har tänkt en hel del på samma fråga och kommit fram till att kvinnor generellt har ett mer öppet sinne och har enklare att byta åsikt efter hand som mer fakta kommer fram. Män har ofta svårare att ändra sig, kanske för att det kan ses som en prestigeförlust, och är därför måna om att stå fast vid sina ursprungliga åsikter. Dessutom tror jag att det är ännu känsligare för en man än för en kvinna att ses som flummig. Ytterligare en anledning tror jag är att Andlighet är starkt förknippat med den emotionella och själsliga sidan av människan, områden som traditionellt sett inte är typiskt manliga och starka utan ses som kvinnliga och svaga områden. Mycket tråkigt för många män eftersom styrkan egentligen sitter just där, i känslorna och i själen, och inte i hjärnan som vi har förletts att tro under så många år. ❤️

Förstår inte varför män inte inte vill vara mera öppna med sin Andlighet? Det låter logiskt det du skriver, sjöstjärna:) Det Är synd, faktiskt. Eller kanske osäkerhet? I alla fall bland svenska män.

#2 Ja, jag tror mycket är osäkerhet. Det finns ju bevisligen många män som både är känsliga och andliga utan att vara varken svaga eller omanliga, men jag upplever det som om många tror att de risker att uppfattas så, som just svaga och omanliga.

Jag tror nog män är lika andliga som kvinnor. De kallar sin Andlighet andra saker och utövar den på andra sätt än att diskutera exv här. Män kan vara andliga och leva i allt som är då de fiskar, är ute och jagar el tom när de grillar. Man måste inte meditera och yoga för att vara troende och utveckla sin Andlighet. Det tycker jag är en missuppfattning. det är fler män som exv utövar sporter i naturen som även vandra, klättra i berg, cykla, osv. Det tror jag är många mäns kontakt med alltet. så nej, Andlighet är ingen könsfråga. Det är bara en skillnad i namn på Andlighet och utövandet. :)

Det där har jag varit inne på med, att vi bara ser på saken på olika sätt, användar olika vägar och olika ord. Kanske är det som så att det faller sig naturligare för vissa och därför finns det ingen anledning att dela upp saker i andligt respektive oandligt. Men frågan blir då om det på något sätt spelar någon roll om man är medvetet andlig eller ej?

Kathja Din sista fråga är lurig och jag ska grunna lite. För mig har det iaf varit en väg som varit lättare nu när jag har ord på saker och ting på äldre dar. Dock var jag andlig redan som barn och saknade ord, yoga meditation osv. Jag växte även i Andlighet utan att ha ord för den. Så svaret blir; både ja och nej. ;)

Återkommer:)

Kanske är det omedvetet , kanske män inte tänker på att dom faktiskt tänker och säger ordet Andlighet tex känslan efter att ha hoppat fallskärm: oftast beskrivs det som något " ofattbart" eller "övermäktigt" kanske beskriver män ordet Andlighet som något ofattbart när något känns som upphöjt. Ofta är ju strävan efter euforin så andligt man kan komma.

Jag tror att skillnaden är ganska stor. Kvinnor är generellt mer andliga än män.  Män presterar när de klättrar i berg, fiskar, grillar etc. Det är något de utför och visar upp och gärna vill hyllas för efteråt. Det stärker deras självkänsla och inte minst deras egen syn på sin manlighet. Där söker de efter sig själva. Kvinnor söker efter sig själva via andligheten.

Kvinnor är närmare sina känslor och kommer lättare i kontakt med den andliga sidan av sig själva. För mig är Andlighet det sublima när jag t.ex. är stilla i naturen och inte gör någonting mer än bara är. Jag väntar inte ens på napp med ett fiskespö som kastas ut och halas in.

För män är livet mer prestation. Varför det är så är en egen diskussion för sig. Det finns mycket att säga om den saken. Jag tror att män vill prestera även i andligheten. Vipassana, meditation 10 tim/dag i 10 dagar, drar en hel del män och jag tror att det är utmaningar de söker i första hand. Präster och pastorer är män osv…

Självklart finns det massor av undantag åt båda hållen, men jag tror ändå att de flesta kvinnor är mer andliga än de flesta män. 😇

Om vi nu antar att det är som det ser ut att vara - kvinnor är mer ändliga än män - hur tror du att det påverkar världen? Jag generaliserar lite ~ kvinnor är andliga och män krigar. Hur skapar man en förändring i det? Och hur kan det komma sig att kvinnor, mjuka andliga kärleksfull, skapar sina presterande oandliga söner? Och till sist gäller detta bara oss i väst?

Ojdå! De där frågorna går inte av för hackor, löser vi dem så får vi nog Nobels fredspris. 😉 ❤️

Det handlar inte om att lösa något det handlar om att bolla tankar och föreställningar. Det är nämligen som så att jag har så svårt att tro att det ska vara så stor skillnad mellan könen när allt kommer till kritan. Jag tror att om vi var mer tillåtande så hade skillnaden varit mindre. Det är som med det där att män inte snackar känslor eller att män inte gråter. Det blir som en självuppfyllande profetia, vi väljer att se det som att kvinnor är mer andliga och i och med det så blir det en realitet. Hade vi istället sätt det som att MÄNNISKOR har olika uttryckssätt så hade verkligheten blivit en annan för då hade vi sätt det vi ser på ett annat sätt. Därför är sånna här diskussioner, precis som diskussionen om "sanning, och många andra med såklart, viktiga därför att i dessa diskussioner kan vi hjälpa varandra att se det vi tror vi ser, för att vi sedan (om vi vill) ska kunna ändra förhållningssätt och därmed vår verklighet. SÅ tror jag att vi tillsammans kan förändra världen.

En tanke bara. Tror ni att kvinnor har mera Andlighet pga att vi föder liv? Män kan aldrig föda barn. Och föder man liv, så blir det svårare att ta liv. Därför kanske det är färre kvinnor som mördar. Och kanske också därför kvinnor blir mera andliga än män.

Jag tror att de biologiska skillnaderna mellan män och kvinnor är väsentligt mer avgörande än vad vi i allmänhet tror eller vill tro. Däremot tror jag inte att män och kvinnor är som svart och vitt utan att det är en gråskala där man kan ha mer eller mindre av det som räknas som kvinnliga respektive manliga egenskaper. På samma sätt som jag ser könstillhörighet som en gråskala med heterosexualitet i ena änden och homosexualitet i den andra änden.

Vi har valt att dela in världen i manligt och kvinnligt, vilket i sig inte är fel, men det vi beskriver är två ytterligheter som iofs existerar men som inte till fullo beskriver verkligheten eftersom de flesta befinner sig mellan båda dessa på en gråskala. De flesta män befinner sig långt ut på den manliga sidan, en del befinner längre in mot mitten (de som är mer andliga och har närmre till sina känslor?) och på motsvarande sätt med kvinnorna. De som befinner sig i mitten på skalan och har ungefär lika mycket (eller lite) av manligt och kvinnligt är sannolikt de som många upplever som provocerande och kontroversiella eftersom de är svårare att passa in i våra trånga könsfack (Conchita Wurst?).

Men om vi för diskussionens skull håller oss till ytterligheterna på skalan, de allra mest manliga männen och de allra mest kvinnliga kvinnorna så tror jag att de biologiska och fysiologiska skillnaderna är mycket stora och så avgörande att de styr både tankar och känslor mer än vad många nuförtiden vill tro. Enligt mig går det inte att "uppfostra bort" extrem manlighet eller kvinnlighet eftersom det är hormonstyrt. Man kan t ex se skillnader på hur olika män och kvinnor reagerar på läkemedel och vid olika typer av sjukdomar och dess behandlingar.

Så ser mänskligheten ut i mina ögon. 🙂

Det borde ju vara en mer kulturell fråga än genetisk. Tror jag? Jag tänker att i många andra länder, tex där buddhismen är stor, så är det ju väldigt många män som är munkar eller andliga ledare på något sätt. Där är det inget konstigt med Andlighet hos en man. Men hos oss är det inte lika självklart. En andlig man kan nog lätt ses som lite vekare. Samtidigt är majoriteten av svenska präster män. Men kanske är kristen tro mer "godkänd" än andra andliga sätt att tro?

Egentligen tycker jag det är lite meningslöst att diskutera om män el kvinnor är mer andliga. Alla människor är människor. Med hjärta, hjärna och alla har Gud inom sig. Sen kan man i olika grad vara medveten om sin gudomlighet och kalla detta olika namn. inte skulle vi diskutera här om ex homosexuella är mer andliga än heterosexuella eller bisexuella? Vi funderar inte på om rödhåriga är mer andliga än blonda (här har vi en genetisk skillnad också liksom skillnad i könskromosomer hos man resp kvinna) Vi diskuterar inte om långa är mer andliga än korta. Varför? Jo för att människor är unika på sina sätt och det är för mig inte någon mening att försöka generalisera. Det bara ökar på alla förutfattade meningar och fördomar om människor. Att kalla sig andlig är inte finare än att kalla sig ateist. Det är inte alltid så (snarare aldrig så) när man tycker att man själv är högutvecklad andligt så är man det. Jag är inte alls säker på att den som är mest andlig när man dör vinner. För mig är det intressant att utveckla mig på detta sätt, men för någon annan helt meningslöst. Ingen äger sanningen om vad som är "rätt". Sk andliga ska akta sig för högmod. (Högmod går före fall *skratt*)

Håbe - Jag tror absolut att det är mer kulturellt, det var det jag var inne på i mitt förra inlägg. Att det inte är genetiskt utan kulturellt och därmed inlärt. Både hur vi förhåller oss till det och hur vi agerar. Älvan - Hade vi påstått att korta var mer andliga än långa hade det varit något att diskutera men nu gör vi inte det. Däremot är det tydligt att det inte är en helt ovanlig inställning att kvinnor faktiskt är mer andliga än män. Viket jag inte tror stämmer, men eftersom många tror att det är så därför att det är vad man tror sig se. Och eftersom det uppenbarligen är på det sättet iaf i vissa delar av världen begränsar vi jordens Andlighet. Och nej, mest andlig vinner inte livet är ingen tävling. Men vissa saker blir annorlunda då man är andlig - det går tex sällan väl ihop med våld och egoism. När allt kommer omkring är vi energivarelser och som det är vi könslösa så allt som har med våra kön att göra torde därför hänga ihop med vårt mänskliga jag.

"För män är livet mer prestation. Varför det är så är en egen diskussion för sig", skrev jag i min förra kommentar. Som det ser ut i världen nu, så är män mer inriktade på makt och prestation. Makt och prestation är två motsatser till Andlighet. Någon frågade varför det är så och vad denna skillnad gör med världen och det är bara att titta sig omkring så ser man det.

Såna här diskussioner kan hålla på i det oändliga eftersom det finns många olika orsaker till hur och varför. Ska komplicerade frågor diskuteras framgångsrikt bör man hålla sig till frågan och sen kan man göra en egen tråd av följdfrågan "varför". För mig blir det annars både plottrigt och tungläst.

Assume - då har du missat hela poängen! Diskutera framgångsrikt är att komma fram till rätt eller fel, orsak och verkan - det är inte syftet här. Syftet är, som jag skrev att medvetandegöra HUR vi tänker och vad det gör med vår verklighet. Det är ju som så att det du tänker är det du ser. Så tänk annorlunda och det blir annorlunda. Sedan är det också viktigt att inte glömma att vår Andlighet i huvudsak hänger ihop med vår ande, vår själ vårt energijag, och den har inget kön så hur ska det då finnas en könsskillnad annat än en som är inlärd som Håbe skrev? Och det som är inlärt kan läras om.

Jag förstår det du säger. Dock kvarstår faktum att det blir väldigt tungläst för oss som av olika anledningar har energiproblem. Det var i grunden det jag ville åt.

Jag önskar Er lycka till i gruppen. 🙂

Det kan jag köpa. Men tyvärr klarar jag inte att hålla mig enkel och rak alla gånger, men det innebär inte att allt här inne blir på detta viset. Och du får gärna starta egna trådar och i din tråd bestämmer du så länge som kärleken får råda. ♡

Intressant tråd🙂

# 14 det låter väldigt logiskt, att vi kvinnor föder liv och känner därför ofta mer motstånd att ta liv🙂( jag pallade inte ens sätta på en mask på en fiskekrok när jag var liten…o ville absolut INTE få napp…till slut metade jag utan krok, jag var ju ute efter att bara sitta o titta på det guppande flötet😛😇)

Däremot upplever jag inte att andliga män är mer kvinnliga….eller menar du feminina, som i vad det står för? Jag har EN manlig yogaelev😉 och han är väldigt manlig…musklig, mörk röst, utstrålar även en maskulin kraft upplever jag …han är utbildad kineseolog, mediterar varje dag osv.

Jag och maken pratar ju helt olika " språk" , är inte alls särskilt intresserad men han är den "andligaste" personen jag vet , i sitt sätt att leva, men han har ingen aning om det själv😃. Han bara lever. Är närvarande. Kan fokusera på det viktiga, släpper gruff fort, struntar i sånt som inte berör honom, tänker gott om andra, finns aldrig nån baktanke i det han gör, han lyssnar och känner vad kroppen behöver äta och röra på sig, han är tacksam och positiv och ger från hjärtat.

Jag tror att Håbe nämner nåt sant där, många män jag känner som håller på med olika extremsporter talar om det på ett väldigt andligt sätt…upplevelsen i dem, att känna sig fri, att allt blir stilla osv. Meditation, medveten närvaro, kontakt med alltet om man använder andra ord😉. Det är mångas  sätt att få kontakt inåt och uppåt.

Tror att det är helt kulturellt hur öppen man är och på vilket sätt man lever med sin Andlighet.

Jag tror inte Andlighet är något man föds in till. Eftersom allt vi lär oss från spädbarn är från inlärning. Uppfostras man i en katolsk familj lär man sig tro den katolska tron, uppfostras man från judisk familj lär man sig judisk tro osv. Lär man sina barn om mindfullness och meditation från spädbarnsålder ger det också effekt. Vi föds för att vi behöver lära oss. Men just Andlighet tror jag handlar om ett uppvaknande. Vi själva vaknar upp en dag med en känsla av att hitta vårat inre riktiga jag. Inte det man blivit inlärt, utan något ännu större. Män kanske har svårare att släppa sin inlärning från spädbarnsålder och tryggheten den ger medans kvinnor har kanske lättare att ta emot förändringar. Och ska vi vara ärliga så har dom heliga skrifterna skrivits om och översatts så fel att religionerna gynnat männen mer än till kvinnor.

Andlighet och uppvaknande är jag kluven till. Jag tror man som spädbarn är uppvaknad. Både pojkar och flickor. Egentligen inte uppvaknade då man är i total förbindelse med alltet. Senare kan en del av oss pga inlärning känna oss till olika grad separerade från alltet. Bara för att man inte kallar sin Andlighet vid namn är det ju inte så att man inte är andlig. Jag tror ev att män i mindre utsträckning kallar sin Andlighet vid namn. De är ändå lika andliga.

Tillägg : Jag tror att det är meningen att efter vi föds ska falla i glömska med det andliga för att senare "lära" oss. Hur, kommer vi inte ihåg. Men vissa får ett uppvaknande, och i den innehåller ingen specifik religion till. Män och kvinnors Andlighet är ingen skillnad, utan bara hur man uttrycker sig:)

Eftersom vi innan vi föds "bara" är vårt andliga jag tror jag absolut att vi alla är lika andliga när vi föds. Men sedan lär vi oss annat och glömmer vad vi och beroende av var vi växer upp så lär vi oss olika saker. Och även detta att män är mer andliga än män tror jag är något vi har lärt oss, inte något som faktisk är.

Att män "bara är" i det de gör har också en annan grund än andlighet  och det är deras avsaknad av simultankapacitet. De har förmåga att göra en sak i taget utan att det behöver vara andligt för dem. Något jag avundas dem eftersom vi kvinnor lätt håller fler bollar i luften än vi behöver.

#27 Jag tror det där med simultankapacitet för män resp kvinnor är rena rama skrönorna. Det kan däremot vara så att vissa män utnyttjar denna gamla fördom för att själv vinna fördelar. Det är bara bortförklaringar enligt min mening. Har aldrig sett någon forskning som styrker det. Dessutom har jag erfarenheter av det motsatta. Jag gillar inte sådana här "sanningar" som polariserar könen. Det blir självuppfyllande profetior enligt min mening.

Älvan jag håller med dig, däremot skulle jag nog hellre säga att det är vi kvinnor som inte vet bättre och gör tio saker på en gång än det är män som utnyttjar fördomen att de inte kan. Ska du ha en rimlig chans att vara i nuet, ett med dig själv och allt som är, så är det att föredra att göra en sak i taget. Men hur allt nu än kommer omkring så är det som att vi måste definiera, kategorisera och etikettera allt för att göra det greppbart. Jag tror att det är där allt ligger - en måste vara bättre än en annan osv. Kvinnor är andliga därför (kan) män inte vara det osv. Men vill vi så kan vi tänka och se bortom det och då ser vi att det finns skillnader mellan INDIVIDER, men det kan vi inte kategorisera utan där krävs det lite mer av oss för att vi ska kunna förstå.

#29 Jag håller verkligen inte med dig om att det handlar om att sätta etiketter utifrån kan den ena så kan inte den andra. Män och kvinnor är olika på många sätt och det har vi med oss från grottstadiet. Absolut att likheterna är många fler än olikheterna. Det viktiga är, tycker jag, att vi vågar titta på de skillnader som finns och inte tycka att det ena är bättre/sämre än det andra ör det. Det är ett misstag som båda könen gör. Man liksom krigar om vilken egenskap som är bäst, när det handlar om att båda sätten är lika bra och lika viktiga. De olikas lika värde är en bra devis när man diskuterar utifrån ett genusperspektiv. Det är lika illa att säga att vi är lika som att säga att det ena är bättre än det andra!

Frågan är kanske om vår Andlighet sitter i vårt mänskliga jag eller i vårt andliga jag. 🤔

Jag menar inte att vi är lika, men jag tror att mycket av det som är manligt respektive kvinligt inte är genetiskt utan ett inlärt beteende. men det är min åsikt. Men visst förekommer vissa egenskaper mer hos det ena könet än hos det andra, men borde det inte finnas hos alla om det nu enbart är genetiskt? Och borde inte manlighet respektive kvinnlighet vara statiskt? Nu har det ju förrändrats bara över kanske någon generation.

Ingen fråga vi löser här, och det har egentligen inte med #0 att göra heller. 😎

Förlåt Kathja ❤️, men jag behöver hoppa in känner jag. Hoppas att det är ok.

Eftersom jag läste att diskussionen upprätthålls om man håller sig till ytterligheterna, så passar jag bra in här tänker jag. För er som inte vet, så kan jag säga att jag tillhör gay-gruppen längst ut i den ena änden. Vet tyvärr inte om jag är svart eller vit, det får Sjöstjärna avgöra. Men jag gör mitt bästa för att respektera även de som placerar mig längst ut på bordet, trots att det inte är en enkel roll som Gud har gett mig mot min vilja. Nu handlar inte frågan om det, men det är lätt att bli avigt inställd till att dela med sig av tankar när den inställningen lyser igenom. Blir lite ledsen inombords faktiskt. Skitsamma…

Jag tycker mycket illa om generaliseringar när det handlar om att bedöma människor och placera dem i olika kategorier utifrån antaganden eller ens statistik. Det begränsar alla inblandade och hämmar ett tillåtande och kärleksfullt samhälle.  Det främjar inte samhörighet, det främjar AVSTÅND och underhåller rädsla.  ALLA människor är unika är en bra utgångspunkt för konstruktiv utveckling och ett bra liv tillsammans, anser jag.

Livet är inte en prestation för män mer än vad det är för kvinnor. Har träffat många presterande kvinnor (inklusive mig själv). Prestationer uttrycks bara lite olika. Kvinnor är inte mer andliga än män. Alla föds med sin ande och anden lämnar inte sin människa under livet. Jag håller inte räkning men jag har inte reflekterat över att det skulle finnas fler kvinnor som är öppna för Andlighet än vad det finns män som är. Snarare tvärtom (Och nej, jag umgås inte bara med homosexuella, snarare aldrig. Så den generaliseringen går inte heller att göra).

Och nej, jag uppfattar inte att män har svårare än kvinnor för att ändra sig i olika frågor, dvs prestige. Jag uppfattar också de män som jag känner att de har förstått att kvinnor uppskattar deras känslosamma och andliga sidor. Fast alla kvinnor uppskattar inte det, utan de vill gärna ha en "machoman". Det blir bara fel om man generaliserar!

Varför Andlighet uttrycks olika tror jag beror på kultur, arv, gener och miljö, och på vad som känns bra för var och en. Finns inget svar. Tror inte att anden gör någon skillnad på kön.

Tror inte heller att det är bättre eller sämre att vara medvetet andlig. Det finns kärleksfulla människor som inte alls är andliga på det viset som man ofta talar om när det kommer till andlighet… Tänker nu bl a på Szirius man. Det finns många. Jag tror att alla är lika andliga från födsel till död, oavsett man vill eller inte. Sedan kan det finnas orsaker som gör att man inte är mottaglig, men det är en annan sak. Det är min uppfattning.

Någon skrev att kvinnor är närmare sina känslor än män. Återigen, det är ju inte så. Men ok, kvinnor kan ha lättare att uttrycka dem ibland. Men bara rent krasst att uttrycka känslor/vara känslig, är inte Andlighet för mig. Men i alla fall, för mig så är inte att vara andlig enbart lika med att känna, klarkännande, eller att uttrycka sina känslor. Andlighet kanaliseras även via hjärnan (Jo Sjöstjärna det tror jag är Andlighet även det, och jag ser det som en STYRKA), dvs att få en snilleblixt (att bara veta), eller via något av våra sinnen som hörsel, lukt, känsel och syn.

Tror inte riktigt att Andlighet är något som man utövar, utan att det är ett tillstånd som man är i just då, men att utövandet kan vara faktorn som leder till kontakten med Gud/universum/källan (Antar att det är lite så som några av er menar?).

Det finns många yttre skillnader mellan människor, men det viktiga är det som finns inom oss, och där är vi lika när vi lever nära vår ande. Jag mår inte alls bra av att titta så mycket på just yttre skillnader utan försöker se likheter när jag kan. Och det handlar inget om att jag är rädd för olikheter! Ser jag likheterna så kan jag förstå och känna medkänsla och känna att jag inte behöver vara rädd/osäker, istället för att känna ett avstånd och värdera olikheter/jämföra olikheter.

Känns som att det är precis det man gör Assume, när man fokuserar på yttre skillnader/likheter, dvs sätter etiketter. Har man väl satt en etikett så har man också redan värderat det. Eller egot har det m a o. Jag tror inte att det är så bra för oss.

Jag kan gärna bidra med ett streck i statistiken när det gäller kvinnor som inte har så bra simultankapacitet. Kanske är detta sämre för andra än för mig. Gör så gott jag kan iaf..

Oj, nu har jag väl ställt till det kan jag tänka… Mina tankar skiljer sig märker jag. Massor på en gång, och säkert lite OT med. Behövde bara uttrycka mig lite för det har bubblat ett tag nu. 

Edit…och jag gillar att fiska även om jag måste kroka en mask. Älskar också att göra min katt överlycklig med god färsk fisk. Är jag mindre andlig då?

Kram

Liv; WORD!!!

Fina söta Liv, aldrig be om ursäkt! Du är det jag talar om, du är du, formad utefter din livsplan och väg. Just som vi alla är. Vare sig mer eller mindre. För mig har du då inte ställt till det, du visar på det jag skrev om att det inte sitter i y eller x kromosomen utan i de val vi gör. Du är ju lika mycket kvinna som mig, lika andlig, lika nära Gud. Hörde Mark Levengood  tala på radion under dagarna gudstjänst. Han talade om bokstavsbarn bla men det han sa var Gud GÖR INGA MISSTAG. Med andra ord vi är alla just precis som vi ska vara. Sedan väljer vi själva kanske att befinna oss i sammanhang som gör att vi känner oss som fel, men det är inte vi utan sammanhanget som behöver ändras. ♡ Var stolt över att du är du, ingen kan vara det bättre och Gud gav just dig den uppgiften för att hen visste att det var du som skulle göra det bäst av oss alla.

#33, 34 ❤️

Tack Kathja… Det var inte alls meningen att foka på mig med mitt inlägg! Men det går helt klart inte att bortse ifrån att min tro och vetskap "växer" fram just pga eget upplevt utanförskap, kategorisering av människor, fördomar, indelning pga kön och sexuell läggning etc.

OT: Jag har dock själv valt att befinna mig i sammanhang där jag är annorlunda, och själv valt att leva helt öppen med vem jag är. Jag vet att andra har det långt mycket svårare. T ex misshandlade muslimska kvinnor som ägs av sina män enligt lag. Det är mycket omänskligt som sker i religionens namn. Vill berätta en historia som jag fått uppleva genom en god vän nyligen. Den är inte av denna värld. Får bli senare i någon annan tråd.

Är Andlighet en könsfråga? nej det tror inte jag att det är,Andlighet är en mognad process som kommer när den ska komma.
Om det är bara kvinnor eller män som dominerar på ett ställe.så upplevs det nog att det är svårare att komma till tals för motpartnern,och man kanske blir en åhörare istället för talare.

Alder Håller med dig om allt i inlägg #36

# 36 Alder. Jag tror så med, att bl a miljö påverkar hur eller om vi uttrycker Andlighet.