En, många eller samma - Gud?
Igår tittade vi på del två av tv-serien Bibelns Mysterier. Det handlade om detta att "ni ska inga andra gudar hava jämte mig" - med andra ord att judendomen och kristendomen är en monoteistisk tro, en en guds tro.
Nu finns det historiska bevis för att man under denna tiden trots detta trodde på flera gudar, i programmet ville man ha det till att man hade hittat bevis på att det FANNS flera olika gudar. Vilket fick mig att tänka vidare…
Jag tror att det är som så att Gud förmedlar olika bilder, eller delar, av sig själv beroende på tid, person och omständigheter - allt för att nå fram och skapa en relation. Va tror du? Och att detta att "ni ska inga andra gudar hava jämte mig" inte alls handlar om att det finns en Gud som är rätt och resten är fel, för de existerar inte. Utan mer att ni ska sätta Gud först, före er själva, andra, saker, pengar osv osv. Gud är EN fast många. Precis som man säger i nattvarden "vi är en fast många".
Den där programserien är helt fantastiskt bra tycker jag. Att få detaljer i bibeln konkret förklarade är riktigt intressant och värdefullt.
Just att man nu funnit obestridliga bevis för att bibeln försöker "mörka" både judendomens och kristendomens polyteism historiskt, tycker jag är ytterligare ett mycket starkt indicium för att det är människor som skapar gudar, inte tvärtom.
🙂
Jag håller med om att den var intressant, lite syn bara att det var lite väl hårt vinklat åt andra hållet. Som att syftet inte var att visa på kopplingar Bibeln - historia/vetenskap, utan att påvisa att Bibeln är osann. 🤔
Vinklad - Ja. Osann - lite väl hårt i mina ögon.
Sanning är alltid relativ, bland annat till den kunskap som råder när ett verk nedtecknas. Sedan har vi tidförskjutningen. Inget av det som står i nya testamentet är skrivet inom 50 år efter det ska ha skett, en del av skrifterna i NT så sent som 300 år efter skeendena.
Det betyder att ingen av de skriftlärde som nedtecknat vad som står i NT kan ha varit med när det hände. Samma sak gäller sannolikt för hela gamla testamentet också.
Alla har väl lekt viskleken och vet vad som händer med berättade ord när de passerar från mun till mun över tid?
Jag tror att det mesta som står i nya testamentet är vad de som skrev ner det uppfattade som sanning, men som vi idag kan förklara bättre. Sedan är jag helt övertygad om att det finns en del medvetna "mörkningar", vilket skulle kunna tolkas som rena lögner.
Jonas Gardell uttrycker min uppfattning om religionens/andlighetens utveckling genom tiderna i boken "Om Gud". Jag har själv hittat på ett begrepp på detta; " andlighetens evolution". Precis som de flesta delar Darwins syn på biologisk evolution är jag av uppfattningen att det finns en andlig evolution. Det är så att vi behöver och helt naturligt har olika syn på andlighet/religion genom tiderna. När vi levde mer primitivt i ett samhälle utan fängelse, lagar och domstolar så behövde vi en tuff Gud som skyddade oss mot varann och så vi kunde enas omkring regler att leva efter för att kaos inte skulle uppstå. Då kan det varit bra med en sträng dömande Gud som förespråkade öga för öga så man visste att sina handlingar fick konsekvenser och man inte fritt kunde mörda sin medmänniska. Allt eftersom vetenskap, kultur, utbildning samhällsutveckling osv också följer evolutionen kommer då andlighet/religion vara tvungen att förändras. Det finns också genom tiderna olika namn och symboler på samma Gud som vi med vår begränsade hjärna försöker beskriva. Ingen religion har helt rätt beskrivning ingen har heller helt fel. Vi kan inte lyckas beskriva Gud helt, men det finns grundvärderingar som inte förändras; kärleksbudskapet, medlidande för medmänniska och hela skapelsen, tron på det gudomliga i varje människa. Att Gud är källan. Att alla är ett och att vi inom oss rymmer allt. Vi kan känna Gud i oss. Osv.
Kathja exakt! Jag tänkte göra ett långt inlägg för att verkligen få dig att förstå hur jag menar om hinduismen som beskriver med sina olika Gudar samma Guds olika ansikten. :) Jag tror det som rör till tankegångarna; Tolkningen av Bibelns syndafallet där Adam och Eva vänder sig från Gud och väljer "kunskapen" dvs vetenskapen. Det menas symboliskt att människor kan välja att inte lyssna på Gud som talar i dem. Att Gud vände sitt ansikte från Adam och Eva stämmer överhuvudtaget inte. Genom Jesus och heliga ande har vi ex ett sätt att närma oss Gud. Gud lyssnar alltid. Gud kan inte "inte lyssna". Det är omöjligt då separationen från Gud är omöjlig. Det är som jag skrev inte separationen från Gud som avses i syndafallet eftersom även om man inte lyssnar på Gud inom sig och även om man kallar sig ateist eller satanist för den delen kan man inte separera från sig själv. Allt är ju Gud. Därför blir det Kathja fel när du ställer frågan om Gud kan klä ut sig eller vara olika symboler. Gud är allt du kan se och känna. Det finns egentligen ingen "separat" Gud att avbilda. För min del kan man måla av en tiggare som är svart och ateist och säga att det är Gud. För denne ÄR Gud precis som allt annat. Kathja du är Gud. Du kan beskriva dig själv. Gud skapade allt till sin avbild. Allt är Gud. I Bibeln förklarar men på något förvirrat sätt att separationen inte existerar. Först säger man "Gud Fader, sonen och den helige ande" dvs separation eller olika aspekter av Gud. Sen säger man att det endast finns en Gud dvs treenigheten är en. Sin avbild. Dvs allt är Gud och Gud är allt. Det står blicka inåt och finn Gud. Det är ju självklart eftersom Gud redan finns i allt. Förstår du hur jag tänker? Separation finns ej. Alla Gudar är Gud. Allting är Gud. Det finns bara en Gud.
Sen tänker jag på syndafallet ur en annan aspekt. Om människan nu valde äta kunskapens äpple, dvs vetenskapen vände hon inte ryggen mot Gud. Gud är vetenskapen, men vissa tror att man då inte kan lyssna, känna, se och leva Gud för att man tror på Gud. Det ena utesluter inte det andra såklart. Allt är Gud. En troende kan ju självklart tro på vetenskap. Jag kan inte fatta varför vissa tror man skulle vara ateist så fort man tror på vetenskapen. Och att man som troende skulle vara emot vetenskapen. Här gjorde kyrkan en feltolkning. Det är med syndafallet man ville visa att risken finns att man vänder ryggen till att låta Gud ha en synlig, erkänd plats i sitt liv om man tror på endast vetenskapen. Att man skulle riskera att sämre höra Guds röst inom sig om man helt och hållet lät sig svepas med i att tro endast på det som syns och kan bevisas inom vetenskapen. Alla vet att det ju låg något i den farhågan.
#8 Just den där sekvensen med Adam och Eva är en av de berättelser i bibeln som den teologiska vetenskapen avfärdar som en efterkonstruktion. Adam var bara en kung och Eden var ett tempel med tillhörande trädgård. Templet är med stor sannolikhet moskén i Jerusalem.
Någon första människa kan det självklart aldrig ha funnits eftersom det skulle innebära incest och inavel i oändlighet.