Lektion 13 - ACIM
En meningslös värld framkallar rädsla.
Dagens tankegång är egentligen en variant av den föregående, med undantag av att den är mer specifik när det gäller den känsla som väcks. I själva verket är en meningslös värld omöjlig.
Ingenting existerar som inte har en mening. Men därmed inte sagt att du inte kommer att tro att du varseblir någonting som inte har någon mening. Det kommer tvärtom att vara synnerligen troligt att du tror att du verkligen varseblir det.
Att erkänna meningslösheten väcker en intensiv ångest hos alla som är åtskilda. Den representerar en situation där Gud och egot "utmanar“ varandra i fråga om vems mening som skall skrivas i det tomma utrymme som meningslösheten tillhandahåller.
Egot stormar besinningslöst in för att få till stånd sina egna tankegångar där, fullt av rädsla för att tomrummet annars skulle kunna användas för att påvisa dess egen maktlöshet och overklighet. Och det är det enda det har rätt i.
Det är därför nödvändigt att du lär dig känna igen det meningslösa, och acceptera det utan rädsla. Om du är rädd, är det oundvikligt att du kommer att förse världen med egenskaper som den inte har, och fylla den med bilder som inte existerar.
För egot är illusioner säkerhetsanordningar, vilket de också måste vara för dig som jämställer dig själv med egot.
Dagens övningar, som bör göras tre till fyra gånger i högst en minut varje gång, skall göras i en något annorlunda form än de föregående.
Upprepa med slutna ögon dagens tankegång för dig själv. Öppna sedan ögonen, och se dig långsamt omkring medan du säger:
Jag ser på en meningslös värld.
Upprepa dessa ord för dig själv medan du ser dig omkring. Slut sedan ögonen och avsluta med:
En meningslös värld framkallar rädsla eftersom jag tror att jag tävlar med Gud.
Du kanske tycker det är svårt att undvika att på ett eller annat sätt göra motstånd mot dessa avslutande ord. Vilken form ett sådant motstånd än kan anta, påminn dig själv om att du egentligen är rädd för en sådan tanke på grund av “fiendens hämnd“.
Det förväntas inte av dig att du vid det här laget skall tro på dessa ord, och du kommer förmodligen att avfärda dem som absurda.
Lägg emellertid noga märke till alla tecken på den öppna eller förtäckta rädsla som de kan uppväcka.
Detta är vårt första försök att framlägga ett tydligt samband mellan orsak och verkan av ett slag som du ännu saknar erfarenhet av att förstå. Uppehåll dig inte vid de avslutande orden, och försök att inte ens tänka på dem annat än under övningsstunderna.
Detta är tillräckligt för ögonblicket.
Det här har kanske inte med övningen att göra men en tanke om egots illusion dök upp i mitt huvud när jag läste detta. Hur ofta står inte vi människor framför spegeln och hör vårat ego säga till oss, vad ful jag är, vilka fula lår jag har, jag är värdelös, etc. Inte undra på att vi blir rädda. Vårat ego håller oss tillbaka, och ser till att vi håller oss kvar i våran säkerhetszon. Där ingen annan kan göra oss illa. Egot sätter upp bilder framför oss när vi dömer oss framför spegeln. Vad är då rätt, det vi ser med ögonen eller med tanken? Och framför allt, när vi inte ser oss som ett med Gud, kan vi heller aldrig riktigt fylla det tomrum vi känner. För egot tillåter oss inte. När det hålet är fyllt, dvs med att vi känner inget annat än kärlek till oss själva, och vi kan stå framför spegeln och säga jag är vacker, jag är värdefull etc. Utan att slås av tanken att det är att vara ego. Och att känna att det finns ingen annan där ute som kan fylla det, det är bara jag själv. Så blir allt runtomkring vi älskar ett stort bonus. Dvs då jag och Gud är ett, separation finns inte.
Gäller denna övning jag ser en meningslös värld hela omfattningen av krig svält fattigdom pengar styrandet i världen? För det är jag jättebra på att filosofera om i det dagliga om hur meningslöst vi människor byggt upp och förstör världen med meningslösa krig etc. Ska jag då tänka: Jag ser på en meningslös värld av krig Jag ser på en meningslös värld av svält Etc Inte bara just i hemmet utan även allt utanför tänker jag:)