En liten undran, då. När man siktar in på olika föremål, ska man tänka på just det föremålet? Eller ska man känna något för föremålen?

Du ska känna att du inte behöver känna om du förstår. 🤔 Det är en övning Mirakelprinciperna, med andra ord grunderna till resten av boken. Och här, precis som i förra övningen, så handlar det om att inse att saker och ting inte har något egentligt eget värde. Det är du som sätter ett värde på dem. Och för att detta ska vara lätt att omfamna börjar man med enkla saker som inte triggar något, eller iaf så lite som möjligt. 

Sedan kan jag tycka att det är spännande att "känna" på saker, alltså leka lite med att sätta olika värden och därmed olika känslor på saker och ting. Bara för att öva. Ju bättre vi blir på detta desto lättare blir det i ett skarpt läge, alltså då det kommer till saker som vi har värderat med mycket känslor. Vissa saker är ju svårare att förhålla sig neutral till, kanske speciellt människor och olika situationer. Men då principen är den samma så börjar vi här.

Hoppas att det blev svar på frågan. 🤔

Ja, jag tror det. Jag har nog inte svårt för att inte egentligen se något större värde ( som sagt, vad jag sätter som värde på) i något egentligen. Inte min lägenhet, inte mitt jobb, inte mina få möbler, egentligen inte i pengar heller ( därför får jag heller inga ;) ) Däremot skulle jag nog få svårt att inte se värde i djur och natur. Det är nog där dividerar lite Vad går gränsen för att inte känna sig kallös?

Övningarna är inte till för att vi ska gå runt och vara neutrala i allt, det vore ju förskräckligt,😮 utan för att vi ska inse att det är VI som sätter ett värde en känsla på saker och ting. Att vi väljer om saker är "bra" eller "dåliga" de är inte det av sig själva.

Hade saker och ting haft ett eget faktiskt värde så hade vi alla tyckt samma om saker och ting. Det var alltid gulligt med kattungar, det var alltid hemskt att bli dumpa osv. Men så är det inte, utan vi lär oss vilka saker som är "bra" och vilka som är "dåliga"  - och egentligen är har de alla ett naturligt värde av att vara goda, då Gud skapade allt och han tittade på det och såg att det var gott.

Tack för att du förklara det så att det blir enklare att ta in:) Om jag fattar det någorlunda rätt, här är ett ex: När jag tog studenten fick jag ett jättefint guldring av min mormor och morfar. Dom hade smält ner delar av deras guld och gjort om till en ring. Ok, själva guldet sätter jag inget värde på. Men eftersom systemet har bestämt att guld är lika med pengar som skyddas av en bank som lånar ut till människor i gengäld att få tjäna på räntan folk betalar tillbaka så har "någon/några bestämt" att guld har högt värde. Ok, så för " mig" så har jag inte satt värde på "guldet" i ringen. Om någon snor den, så blir jag inte ledsen för att " guldet blev snodd utan för mig ligger värdet i att min mormor la upp en "planering" över hur hon ville att ringen skulle se ut så att den passar mig. Hennes ansträngning försvinner med ringen. Sen på detta fick jag en dag en pärlvirkad liten krockodil som ska hänga som ett smycke av min då 7-åriga systerdotter ( som idag är 14 år) i present. Den har jag hängt i en guldkedja ( en guldkedja med en liten medaljong som jag fick av föräldrarna på min student) Igen, jag har ingen känsla av värdet i guldet, men däremot i den lilla krockodilen som min systerdotter la sin energi och tålamod till att virka till mig. Sammanfattning : värdet i guldet som i princip hela världen ser som värdefullt har inget värde för mig Men värdet för mig ligger i själva personen som gett en gåva till mig. Att dom tänkt på mig och ansträngt sig för ge mig något vackert. Men om något av dessa eller båda skulle försvinna så har jag ändå någonstans i mig sagt att visst är det ledsamt men det är ändå " bara " ting. Jag har dom i mitt minne. Och uppskattar mödan personerna jag älskar har lagt över dom. Men min värld jag lever går inte under för att dom sakerna försvinner. Håhå mycke att läsa, men som sagt är jag helt ute och seglar, när jag jämnför detta tänk med ACIM?

Du seglar inte det minsta! Strålande förklaringar på hur det funkar Olli.

Det är därför jag aldrig helt släppt ACIM, utan den har legat där, och trots att jag inte helt förstått eller t o m varit lite skeptiskt till det har jag ändå alltid gått tillbaka till ACIM. Nu har jag bestämt mig att förstå mig på det, och det känns väldigt spännande:)

Ännu en bra övning! Tack Ollivoll för bra inlägg! 🙂