![[Kathja]1](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Människa eller energivarelse?
Det är något som jag har funderat över en del, vad ser jag som som och vad är jag.
Mooji säger ~
Imagining yourself to be the body, no wonder you have all these ailments. Imagining yourself to be the mind, no wonder you have all these worries. Knowing yourself to be consciousness, No wonder there is all this space and peace. Realising you are the unborn awareness, no wonder you are supremely happy.
Och jag kan se hans poäng. Genom att se mig själv som MÄNNISKA så begränsar jag mitt varande och min närhet till Gud. Jag begränsar även min del i allt som är. Att se mig som människa gör det svårare att se mig själv som evig, som något som kan skapa ur allt som är just nu.
I Bibeln står det bland annat:
"Det säger jag er, bröder, att kött och blod [dvs en människa i en fysisk kropp] inte kan ärva Guds rike." (1 Kor 15:50)
Något som jag anser kan tolkas som att vi genom att vara (se oss som) människa kommer vi inte att bli ett med Gud och allt som är.
Det står även att:
"Han [Jesus] skall förvandla vår bräckliga kropp, så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet" [dvs inte en kropp av kött och blod, eftersom en sådan inte kan finnas i Guds rike]" (Fil 3:21)
Vilket jag tolkar som att genom att följa i Jesus spår, leva enligt hans bud, så kommer vi att se vår egen Andlighet. Vi kommer att se oss som energivarelser. Eftersom jag tror att oavsett om man är troende eller ej så återgår vi alla till att vara enbart energivarelser när vi går vidare.
Hur ser du på detta?
Om det hela menas att vi lever i denna världen mera upplyst och kommer till insikt om våran och alla levande tings betydelse och värde så fortsätter våran färd efter Döden? Eller att vi blir energivarelser i en annan dimension? Den versionen tror och hoppas jag själv på. Och blir vi inte upplysta i detta liv, återföds vi till planeten blå?! Buddishternas skräck, kan inget annat än att hålla med. Jag själv tror att det finns något efter Döden. Men jag har ingen lust att stå i en kö och får veta att jag ska tillbaka till jorden. Då blir jag nog ganska putt. Jag vill vidare till något annat:)
Planeten Blå låter ju spännande annars! 😉
Jag tror att vi är energivarelser/andevarelser som under en period väljer att leva som människa, för att sedan återgå till att vara det vi är. Att vi i detta nu är båda i ett. Och att det är först när vi ser och omfamnar att vi är båda i ett som vi blir hela.
Att det är det som krävs för att fylla igen tomrummet i oss:) Vilken fantastisk förklaring kathja, det får det hela att låta logiskt. Fick en helt ny syn på ordet oneness:) enkelt, sakligt och hoppfullt:)
Precis så! Det är när vi inte är ett med oss själva och därmed ett med allt som är som vi är i obalans. Detta för att tanken att vi inte är ett är en illusion, och när vi lever som att illusionen är en sanning lever vi som halva varelser, vilket skapar obalans. Och vi mår dåligt på ett eller annat sätt.
Starta ny diskussion