Precis så som du skriver tolkar jag detta stycke Alder.

Jag tolkar det som att Gud är inom oss (det fördolda) och vi ska/kan be inom oss (så att det inte hörs) och Gud hör oss. Och att stänga sin dörr och gå in i sin kammare tokar jag som att vi går inom oss -  inte in på rummet och stänger dörren. Med andra ord så tolkar jag denna text inte som att vi ska vara ensamma och lite hemliga när vi ber, utan att Gud hör vad som är i våra hjärtan.

Jag tycker man ska ha med vers 5 som liksom är början på denna text.

"Och när I bedjen, skolen I icke vara såsom skrymtarna, vilka gärna stå i synagogorna och i gathörnen och bedja, för att bliva sedda av människorna. Sannerligen säger jag eder: De hava fått ut sin lön."

För mig innebär texten att förhållandet med Gud är personligt.

Citatet har varit ett mysterium läge för mig , man har fått lära sig "Fader som är i himmelen"tolkat som att det är en yttre Gud man ska be till och inte Gud inom oss.

Visst är det så Alder! Det är mycket som har tolkats som att Gud står utanför oss alla, och då självklart även över oss. Man jag tänker som så att om Gud från början var allt som är så borde hen ha skapat all som är i allt som är av sig själv. Jag vet förvisso att väldigt många andra troende hävdar att eftersom Gud är skaparen och mäktigast av alla så kan hen självklart skapa av ingenting. Men why? frågar jag mig? Om Gud är allt, och Gud börjar att skapa för att det är roligt och för att hen vill hitta nya aspekter av sig själv, uppleva sig själv (just som hen säger i Samtal med Gud böckerna) så borde hen i rimlighetens namn ha skapat allt av sig själv. Är man allt så är ju det inget problem tänker jag.