Det är genom motgångar som vi växer och mognar. Livet skulle inte ge något i utbyte om alla dagar vore ”soliga”.

Själv är jag svårt sjuk, men anklagar ingen för det. Man mognar som människa och vinner mycket insikt om livet, när man ställs in för dilemman. Det är nästan som jag ser min sjukdom som en gåva.

Gud är god när han ger oss verktyg till mognad.

Därför människan fick av Gud den fria viljan. Det betyder att vi kan välja våra handlingar och Gud kan inte då göra gott om vi väljer att inte göra gott.

Kloka svar från er båda. Lidandet kommer inte från Gud,lidandet är någonting som människan skapat och någonting som vi ska komma till insikt under livets väg,så tror jag att det är.

Att lidandet kommer från människan och inte från Gud är något många missar när de pratar om tro och Andlighet. Däri ligger mångas förkastelse av en kraft starkare än de själva.

Utgår vi ifrån att vi är här på jorden för att "uppleva", så faller även lidandet på sin plats för hur kan vi uppleva glädje om vi aldrig får känna sorg.

Om vi dessutom väljer att se att allting är precis som det ska vara, så innebär det att vi har lagom mycket lidande på vår jord.

Precis som ni säger så står människor själv för ondskan här i världen. Gud skapade allt och han såg att det var gott, står det i skapelseberättelsen. M.a.o allt är av godo. Men allt består även av en dualitet. För att vi verkligen ska kunna uppleva allt som är så behöver vi båda sidorna i saker och ting för att vi ska kunna uppleva livet till fullo. Det gör att vi alltid kan välja vilken "sida" vi ska se, leva och uppleva. Den som är kärlek eller den som är inte kärlek. Och utifrån våra val skapas världen vi lever i. Men tänkt så vanligt det är att skylla ondska på Gud. Eller att resonera som så att Gud inte kan finnas för att det finns ondska i världen. När allt handlar om människors val.

Jag håller med om allt ni säger ovan om att människans fria vilja skapar lidande. Gud kan ju då inte gå in och ingripa. Gud kan däremot trösta och försöka vägleda oss till att göra goda val. Enl attraktionslagen skapar vi själva det lidandet som vi själva är utsatta för dvs sjukdom, mobbing, tom så fruktansvärda saker som våldtäckt och mord. Jag har svårt att acceptera det jag skrev fullt ut. För det första är det väldigt liten del av det människor gör som är medvetet negativt skapande till oss själva. Därför kan vi inte belasta oss själva att vi blir sjuka exv. Vi har genom rädslor osv attraherat sjukdom, men visste inte eller hade inte redskapen eller resurserna att hindra oss själva dra in det. dessutom kan ju det vara så att det är en del av vår livsväg att uppleva lidande för att förstå oss själva och världen. Jesus sändes hit på människans villkor. Han upplevde också kval och lidande. Trots att han är Guds son upplevde han tillfällen när han tappade hopp. Dvs att vara människa innebär visst lidande. Vi människor måste vara människor bland andra människor. Ett problem med att säga att Gud inte kan ta ansvar för lidandet är stt han skapade människan till sin avbild. Om vi har negativa sidor och lidande är ju även det en sida av Gud. Jag har valt att förklara det så att Gud är ren kärlek. Avsaknaden av kärlek orsakar allt lidande. Dvs när vi är utanför rena kärleken. Gud skapade människor och våra alla brister och styrkor. Gud måste ta ansvaret för det. Det är faktiskt hans "fel att lidande ens finns som möjlighet hos människorna pga att han gav fria viljan. (Därmed inte sagt att det var en dålig sak) Gud tar ansvar för att han skapade fri vilja och lidande. Vi är alltid välkomna till Gud. Efter Döden och under livet. Han tröstar och lindrar. Om vi verkligen är nere bär han faktiskt oss om vi vill och ber om det.

Det är lätt att glömma att i "lidandet" finns det något att lära, vi hittar vilka vi är, vad vi kan och inte kan och vi hittar framför allt vad vi inte vill ha i vår liv och därmed vad vi VILL ha. Utan "lidandet" eller motsatserna till total kärlek behövs för att vi ska förstå kärlek. Via dessa val kan du medvetet välja att odla själens behov och ge dem näring och därmed ifrågasätta egots värderingar. Och att hitta och vara ett med vårt själs jag, eller högre jag, är det vi har att uppleva som människor.

Skulle så Gud gå in och styra i detta så hade det blivit direkt kontraproduktivt, vi hade inte kunnat göra/uppleva det vi ska uppleva. 

Jag kan inte se att Gud ansvarar för vårt lidande bara för att han har skapat oss som dem vi är. Det vore som att man som förälder skulle ansvara för sina barns lidande, och den uppgiften har ju inte vi. Men man finns som stöd och stöttning, med vägledning och kärlek - men upplevelserna får barnen (och vi) göra själva.

Skapelsen är gjord på så sätt att vi via våra val skapar vår verklighet, det är vad jag tror i alla fall. Allt är skapat enligt orsak och verkan. Går si och det blir så  - som ett självreglerande system. Det innebär inte att vi får "skylla oss själva" för att vi tex blir sjuka, men det innebär att vi inte kan skylla det på någon annan. I det finns det en styrka, att vi inte är offer under andra. Vi styr våra liv, och det ser jag som en ofantlig kärleksgåva.

Kathja Jag tror att vi i stort tycker lika På en punkt vet jag inte om du håller med mig. Gud skapade oss till sin avbild. Gud är som vi. De negativa aspekterna och lidandet finns i Gud. För att leva ett helt och fullt liv måste vi alla genomgå lidande och glädja. Annars är vår andliga utveckling inte möjlig. Man kan säga att vårat lidande är gudomligt liksom glädje och alla andra aspekter av livet. Viktigt är att navigera mellan lidande och glädje. Hela tiden genomsyrade av kärlek och hopp. De lidanden livet erbjuder är ett redskap för att erövra visdom och nå vår inneboende kraft om vi så önskar att göra det. Vi har som sagt ett fritt val att hantera lidandet såsom vi önskar.

Jag håller med dig precis Älvan! Eftersom Gud är ALLT är hen även "lidande" - MEN icke att förglömma att eftersom Gud är allt och Gud är kärlek så är allt kärlek. Vilket innebär att "lidande" inte är annat än av godo. Även om det kan vara svårt att se ibland. 🤪

Det finns inte mycket annan SANNING i våra liv, annat än det tänker jag. Vilket innebär att det inte finns något "rätt eller fel" då det kommer till hur vi ska förhålla oss till det som händer oss i livet. Det som är en tragedi för den ena kan vara en välsignelse för den andre. Det avgörs helt och fullt av vilken inställning och vilket förhållningssätt vi väljer att ha - och väljer är där ett nyckelord. För det är just vad vi gör, oavsett om det är medvetet eller inte.

Lidande,,, hmm

Vi kan välja olika benämningar, men jag väljer erfarenheter. Självklart vet jag att det finns de som går igenom enormt jobbiga erfarenheter ur mänsklig, fysiskt perspektiv. Men det är ingen Gud som styr eller bestämmer, utan vi själva vårat jag som är kopplat till källan, till Universum, där , när vi är ett, där gör vi vissa val,, sedan när vi kommer hit och manifesteras fysiskt så gör vi också val,, och däribland finns både karma och själsmässiga val blandade,, så Gud har inget med lidandet att göra. För mig är vi Gud, med andra ord så är Gud källan , och alltet,,.

Källan och alltet är kärlek,, en kärlek som vi inte kan förstå ur vårat fysiska perspektiv, men som vi kan uppleva när vi kopplar upp , genom meditation och annat,,, en kärlek som är sååå genomsyrad av ljus och högvibrerande energi ,, en kärlek som är högre än vad en mamma känner till sitt nyfödda barn.

Där,,, finns inget ont, inget negativt. Men för att expandera själsmässigt så väljer vi alla våra erfarenheter,,, vissa kan se ut som lidande från mänskligt plan, men alla val gör vi för att vi önskar expansion!

jag är mörkret. utan mig finns inget ljus.

Lidandet?

Sitter här och småler åt mina egna tankar och hur de har snurrat av och till genom åren angående Gud och Guds Avbilder som vi ju enligt bibeln är.

Och tänker att vi har Guds gnistan inom.

Manlig/kvinnlig energi. Våra yttre attribut och utseende ställer till det. Liksom religioner (människor) i stort faktiskt ställer till det. När det kommer till detta stora.

Det är många människor som lider av makt hunger och det är väl det som är orsaken till alla stora konflikter. Om Gud och Hur vi skall leva bla bla bla.

Ett falskt "jag"s yttringar i en yttre värld som ter sig alltigenom lynnig och opålitlig, eftersom många av oss lever efter egot ( det jag vill kalla det falska jaget.)

Jag tycker mig allt mer uppleva våra kroppar som ett yttre skal som tar sig fram i denna världen genom olika sätt och strategier.

Samtidigt som det finns en liten gnista en vägvisare inom som knuffar på inifrån,, och det är när i alla fall jag från går den som separationen från Gud känns som svårast, eftersom jag då letar efter något som inte finns i den yttre verkligheten.

Är jag inte förankrad i mig själv så finner jag heller inte Gud utan för mig själv.

 Där emot kanske jag snubblar över en yttre händelse som kastar in mig själv i mitt inre igen,,,,,,

#rore Många kloka tankar, men jag tror Gud finns just i den yttre världen. Varje varelse är Gud. Varje medmänsklig handling Guds kärlek osv. Du kanske menar att Gud inte finns i ex utseendet, materiella ting osv? I viss del har du rätt, men Gud finns i det vackra. Kan vara ex konst. Däremot får vi inte riktig kontakt med Gud i det yttre om vi inte har kontakt med vårat eget flöde av kärlek inom oss och hakar ex upp oss på att det och det måste hända FÖRST innan jag blir lycklig/älskad. Kärlek kommer inifrån, men även utifrån.

Jo. Det har du rätt i. Men det är sällan eller aldrig som jag i alla fall kan känna kraften…när jag irrar runt i verklighetens yttre spel… o där med upplever frånvaron…

Och frånvaron av flödet (Gud) leder på sitt vis till lidande o brist tänk…

#rore Det du beskriver är ju att vara människa :) Sådär känner alla i viss grad. Jag har märkt att när jag tänker att saker är ytliga ex lägger jag värderingar och kritik på människor och deras skapelser. Jag har kommit på att om jag försöker respektera det jag tidigare kallat yta märker jag att det ibland finns djup. Åtminstone måste man acceptera att en annan människa har skapat det "ytliga" och för den kan det vara viktigt? Man behöver inte dela värderingar m andra, men ytan kan få finnas parallellt m min skapelse. Jag behöver inte skapa mer av den om jag inte vill. Jag tycker dock att ex träna, ha fina kläder osv för mig närmare njutning o hälsa ex. Då närmar jag mig Gud även på det sättet att jag är nöjd med mig själv. Vet att jag i Guds ögon duger m massor, men har ju märkt att med snygg yta kan jag komma längre i min skapelse i alla fall. :) Fram för mer ytlighet! :) hahaaaa Lidandet är en konsekvens av att vara människa. Man kan lindra och minska genom kärlek och det ska vi göra. Vi ska också acceptera lidande såsom alla andra känslor inom oss.

Ja men så klart :) vi är ju människor som söker… *s*