"Avundas inte framgång och ömka heller inte misslyckanden, för du vet inte vad som är framgång eller misslyckande i själens sluträkning. Kalla inte något för en katastrof eller för något underbart förrän du har avgjort eller bevittnat hur det används. Är någons död en katastrof om den räddar tusentals liv? Är livet något underbart om det inte leder till något annat än sorg? Inte ens detta ska du döma, behåll dina tankar för dig själv och låt andra ha sina."(Källa: "Samtal med Gud. Bok 1" sid. 161)

Fel eller rätt är i huvudsak avhänt av din personliga uppfattning av vad om är rätt eller fel - bra eller dåligt. Om du istället för att döma tillåter allt att vara som det är och så andrar du din uppfattning om det hur tror du att det blir då? Vems värderingar ska väga tyngst? Vem ska avgöra vem som gör rätt eller fel? Vissa säger Gud, men samtidigt säger man att Gud har gett oss den fria viljan och hur ska hen kunna döma oss för att vi gör det vi har fått rätten att göra  -välja?

Det finns de som säger att Gud skapade alla kontraster åt oss för att vi skulle ha en möjlighet att uppleva oss själva och det som är - utan varmt skulle vi inte veta vad kallt är. Utan uppe skulle vi inte veta vad nere är. Borde vi då inte se allt som sker i våra liv som en gåva? Som något som hjälper oss att lära oss mer om oss själva, om livet, om Gud, om allt. Även om det inte alltid är så enkelt…