Det är tid att fira HERRENS påsk För många är det en ny och omtumlande tanke att inte den kristna påsken också skulle vara detsamma som den bibliska påsken. Vi i Messianska Föreningen Shalom (MFS) har blivit medvetna om att upprättelsen av allt (Apg 3:19-21) inte än blivit en verklighet, men att tiden nu har kommit då Israels Gud vill avskilja (helga) sitt folk genom att rensa ut den hedniska påverkan som influerat Hans folk under lång tid och återinföra firandet av HERRENS högtider som han gett till sitt folk Israel. Den kristna påskdagen har alltsedan kyrkomötet i Nicaea år 325 firats den första söndagen efter vårdagjämningen efter fullmånen. Denna solens dag var också avskild för avguden Ishtar och i den anglosaxiska världen används därför två namn på påsk: passover och easter. Det senare kommer från Ishtar och passover är den bibliska benämningen på påsk. Påsk och passover är översättningar av det hebreiska ordet pesach, vilket betyder; gå förbi. Genom att förlägga den kristna påsken på en redan etablerad hednisk högtid, blev det lättare att "kristna" det hedniska Romarriket på 300-talet. På grund av detta får den kristna påsken samsas med den ockulta världen i form av häxor och påskkäringar. Ägg och påskharar är rester av de hedniska fruktbarhetsriter som utövades under vårtiden. När skall påsken firas enligt Bibeln? 3 Mos 23:5-6: "I första månaden, vid aftontiden på fjortonde dagen i månaden, är HERRENS påsk. Och på femtonde dagen i samma månad är HERRENS osyrade bröds högtid. Då skall ni äta osyrat bröd i sju dagar". Den första månaden i den bibliska kalendern är Aviv, eller Nissan som den senare kom att kallas.Observera att HERRENS påsk endast är kvällen den 14 Aviv, inte påskafton, långfredag, påskdagen och annandagpåsk! Dessa dagar finner vi inte i Skriften, utan är skapelser av kyrkofäderna. På grund av den antijudiskhet som fanns bland kyrkans ledare ville man inte vara beroende av att judarna bestämde när påsk skulle firas, eftersom den bibliska påsken endast kan bestämmas utifrån den bibliska kalendern. Den kristna påskens förläggning skapades alltså år 325 av rena antijudiska orsaker, man ville inte fira den på samma dag som de "förbannade gudsmördarna". Det var alltså ätandet av påskalammet som var HERRENS påsk Då Israels barn skulle lämna Egypten. Det är ätandet av påskmåltiden som är HERRENS påsk även idag, då vi firar uttåget ut ur Egypten och dess profetiska uppfyllelse att HERRENS offerlamm Jeshua Messias har möjliggjort vårt uttåg ut ur syndens och satans rike. Det var under ätandet av påskmåltiden som Jeshua Messias proklamerade det Förnyade (Nya) förbundet i sitt eget blod, Mark 14:12, 1 Kor 11:23. Under påskmåltiden äter man bland annat tre bröd och dricker fyra bägare vin. Det var när Jeshua ätit av det mellersta brödet och druckit den tredje bägaren vin, som han uttalade orden: "Var gång ni äter av detta bröd och dricker av denna bägare, gör det till minne av mig". HERRENS befallning att fira påsk genom att äta påskmåltiden är något som Jeshua tog för givet att alla hans lärjungar skulle fortsätta att följa och vid två tillfällen under denna måltid skall de minnas honom speciellt, därför att det representerar hans död. Det är genom ätandet av påskmåltiden som vi proklamerar och firar HERRENS påsk och påskens profetiska fullbordan är endast Jeshua Messias' död, inte hans uppståndelse. "Ty så ofta (var gång) ni äter detta bröd och dricker av denna bägare, förkunnar ni Herrens död till dess han kommer", 1 Kor 11:26. Messias uppståndelse fullbordade en annan högtid som det året firades den 17 Nissan, förstlingskärvens högtid (Omer Reshit), vilket var den dag då Fadern uppväckte Jeshua från de döda. Dr S.Ketriel Blad har under sina forskningar kommit fram till att Jeshua Messias sannolikt dog den 14 Nissan år 3791 (torsdag 26 april år 31). När solen går ned den 14 Nissan börjar den 7 dagar långa högtiden (åtta dagar utanför Israel) Det Osyrade brödets högtid (Chag HaMatzot) då vi har rensat ut allt chametz, alla jästa produkter från vårt hus. Jeshuas lärjungar fortsatte också att leva enligt Guds bud och de firade HERRENS påsk varje år. Kungliga Koden (NT) ger inget belägg för något annat. Ofta menar man att sabbaten och högtiderna inte nämns så mycket i NT och att de därför inte gäller i det Nya förbundet. Detta beror på en felaktig skriftförståelse som ser NT som en skrift som sorterar ut och som visar vad som nu gäller i det Nya förbundet. Att inte vissa saker nämns beror istället på att de förutsätts, eftersom NT inte ändrar eller ersätter den tidigare uppenbarelsen i Tanach (GT), Matt 5:17-19. Det är de fem Moseböckerna som ligger till grund för biblisk tro både under tidigare förbund och under Nya förbundet, eftersom NT inte existerade då det Nya förbundet proklamerades av Jeshua Messias under påskmåltiden. Är det inte judiskt att äta påskmåltiden. Jo, det är det! Det är mycket judiskt! Skulle det vara något fel bara för att det är judiskt? Denna inställning när det gäller det som är judiskt är ofta ett historiskt arv som härstammar från den efterbibliska tid då kristendomen formades. Jeshuas första lärjungar var alla judar och levde helt enligt judisk tradition. Den "kristne" Paulus levde också han i allt efter "judarnas lag", Apg 25:8. Det finns inga som helst indikationer på att de Jeshuatroende judarna i Jerusalem levde med en mindre torahobservans än de övriga judarna i staden. De blev aldrig kristna i den bemärkelse ordet har idag. "Frälsningen är ifrån judarna", sa Jeshua till den samaritiska kvinnan, därför är allt som är bra i den kristna tron, judiskt. Det är tid att bli mer judisk/biblisk genom att fira HERRENS påsk. Att sitta till bords och äta tillsammans, har större vikt än vad människor i den västerländska kulturen förstår. Bibeln lägger stor vikt vid måltider och i vilkens namn du sitter ned för att äta. Bordet i en troendes hem är en avskild (helig) plats i hemmet där man välsignar den Evige och äter inför hans ansikte. Den som tillhör Israels Gud kan inte sitta ned och äta vid avgudars bord, utan att påverkas. Stig Åke Gerdvall

Texten är författad av Stefan Sturesson och publicerad på Kristen och judisk påsk – likheter och skillnader Den judiska påsken, Pesach, det osyrade brödets högtid, firas till minne av uttåget ur Egypten och är en av de viktigaste bibliska högtiderna. Den infaller i år samtidigt med den kristna påsken och firas normalt under åtta dagar. Under denna tid äter man inte syrad eller jäst mat, som vanligt bröd, utan man äter osyrat bröd som kallas matza. Anledningen till detta är att man var tvungen att bryta upp hastigt och ge sig iväg från slaveriet i Egypten så man hann inte jäsa brödet, och till minne av detta äter man ojäst bröd. Under de två första kvällarna av Pesach har man ”seder-afton”. Seder är hebreiska och betyder ”ordning”. I detta fall syftar det på en rituell Pesach-måltid, i hemmet utformad som en ytterst pedagogisk lektion för barn, under vilken de får smaka på olika små rätter som ska symbolisera t ex murbruk och bittra tårar i samband med det slaveri som judarna utsattes för. Under seder-aftnarna läser man Pesach-berättelsen ur en bok som kallas Haggada (”berättelse”). Pesach ur ett kristet perspektiv. Sett ur ett kristet perspektiv är Pesach, den påsk som judarna firar än idag, mycket intressant. Paulus, som var en spränglärd judisk teolog, ser på de bibliska högtiderna som en ”skuggbild av det som skall komma”. Vad var det som skulle komma? Paulus svarar själv att det är Kristus. Följaktligen är Pesach någonting som berättar om Kristus. – Skuggbilden förtydligar något som Bibeln ser som det mest centrala, nämligen Kristus. Pesach handlar ju om befrielsen från slaveriet i Egypten. Kristus kom för att lösa människor ur syndens slaveri. Blodet från ett felfritt lamm struket på dörrposten till de judiska hemmen skulle vara tecknet för dödsängeln att gå förbi medan egyptiernas hus skulle hemsökas. När Johannes Döparen utropade ”Se Guds lamm” började lärjungarna att följa Jesus. De kunde sin Bibel och visste att det felfria lammet var en förebild för Messias (Kristus) som Herren utlovat som Israels befriare, säger Bengt Berggren, som fördjupat sig i de bibliska högtidernas betydelse. – Till och med herdarna på ängen förstod vad det handlade om när Herrens ängel stod framför dem och berättade om att Messias, frälsaren, var född. De var inte vilka herdar som helst, utan tempelherdar, utsedda av översteprästen att föda upp de lamm som skulle utgöra det felfria syndoffret i tempeltjänsten. Detta berättar den judiska bibelkommentaren Mishna. I varje detalj är Pesach en förebild för det som Jesus gjorde före och genom sin död och uppståndelse. När Jesus kom ridande in i Jerusalem fyra dagar före påsk, red han upp till tempelplatsen. – Där blev han utsatt för de skriftlärdas granskning, då de på alla sätt försökte snärja honom. Men de kunde inte finna något fel i det han sade. Han befanns vara ett felfritt ”offerlamm”. På samma sätt granskades de offerlamm som skulle offras mycket noggrant så att prästerna var förvissade om att de lamm som offrades var felfria. – Johannes Döparen som hade pekat ut Jesus som ”Guds lamm” var själv av aronitisk släkt, och tillhörde alltså prästsläkten, den släkt som fått Guds uppdrag att tjäna i templet. Han var alltså kvalificerad att bli utsedd till överstepräst. Nu utväljs han istället av den högste, Gud själv, att vara Hans överstepräst, som visar världen på Messias, den frälsare, som det felfria lammet i tempeltjänsten varit en ”skuggbild” av. – I sedermåltiden, den måltid som inleder Pesach, dricks fyra bägare vin (helgelsens, lidandets, försoningens och tacksägelsens bägare). Vidare bryter man osyrat bröd (afikoman). Brödet är hålat (Jesus blev stucken i sidan) och har ränder (som symboliserar såren efter gisselslagen). Det osyrade brödet är också en symbol för syndfrihet. Paulus talar i 1 Korintierbrevet om ”renhetens och sanningens osyrade bröd” och Kristus som vårt påskalamm. När Jesus instiftar nattvarden så sker det vid den tredje bägaren vin i sedermåltiden, försoningens bägare. Vår kristna nattvardsmåltid är ingenting annat än en mini-Pesach. När brödet bryts i både sedermåltiden och nattvarden är det en förebild av att Jesu kropp blev sönderbruten. När en bit av afikoman göms undan under sedermåltiden är det en bild av att Jesu kropp lades i en grav. Vid samma tid som översteprästen fullbordar slakten av offerlammet ropar Jesus på korset ”det är fullbordat”. Dagen efter veckosabbaten viftar judarna med en kärve av korn, den så kallade förstlingskärven. Dagen efter sabbaten uppstår också Jesus och har enligt Paulus ”uppstått som förstlingen av de avsomande”. Detta är bara några exempel på alla de paralleller som finns mellan Pesach-högtiden och vad som hände med Jesus. Den kristna påsken. Den kristna påsken är fokuserad på Jesu lidande, död och uppståndelse. Däremot har den tappat sambandet med den judiska påsken Pesach. Med tanke på de väldigt starka parallellerna kan man fråga sig varför Pesach-firandet är så okänt i den kristna traditionen. Sannolikt har detta väldigt mycket att göra med ersättningsteologin och kyrkans tidiga avståndstagande från judendom och judiska traditioner. Men att fira Pesach tillsammans med judarna och sätta sig in i det symbolspråk som används vid firandet är berikande också för en kristen.