# Acceptans
Author: [Borttaget]

Jag tror att kärlek och acceptans är de viktigaste känslorna och förhållningssätten vi kan välja. Åsa Kåver har sagt att "Vinner gör den som slutar kriga", med andra ord att vi mår bäst när vi accepterar saker i våra liv, om oss själva och om andra. Istället för att kämpa med att förändra saker som för det mesta inte ens är våra att styra över.

Men acceptans är inte alltid helt enkelt. Det handlar om att se att andras världen är viktiga för dem och att jag inte har som uppgift att pracka på dem mina om de inte har efterfrågat det. Men hur ofta vill vi inte att andra ska tycka som jag? I den vilja ligger drivkraften att själv vara förstådd, att få vara accepterad, älskad, uppskattad  -att få höra till. För vi tror att vi funkar bäst när vi är lika.

Då det kommer till tro brukar det verkligen köra ihop sig eftersom vi i tankar kring att min tro är rätt intar ställningen att då (måste) andras tro vara fel. Istället för att även där inse att min väg till Gud är min, och din väg är din. Ingen är rätt, ingen är fel. Tron och relationen är allt som spelar någon roll - inte hur.

Hur har det med acceptansen i livet? Tillåter du andra att vara som de väljer att vara, och viktigast av allt tillåter du dig själv att som du är?

## Comment 1
Author: ollivoll

Jag respekterar folks olika trosystem. Vad jag däremot har svårt för är vad religioner kan orsaka i extrema mått, hysterin om vems tro är den rätta som leder till krig, tro på demonbesatthet som ska exorcistas bort, påhopp och misshandel av homosexuella, antidebatter mot homoäktenskap, utfrysningar etc

## Comment 2
Author: [Borttaget]

Om man tänker igenom saken ser man att alla nationers lagar och regler , övertygelser om vad som är rätt och fel, bra och dåligt i samhället grundas på den andliga etiken och moralen som religionen erbjuder. Nästan alla länders lagstiftande församlingar är måna om att hålla sig till vad som är accepterat att vara Guds vilja för människorna...typ 10 Guds Bud; du skall icke döda,mörda etc

Normalt historiskt sett har det skapat ett stabilt homogent samhälle. Idag ruckas hela den samhällsstabiliteten av en insikt att i den ultimata verkligheten är det helt sant Att Gud Inte Har Någon Vilja För Det Mänskliga Samhällets Lagar Och Regler.

Orsaken till det är att Gud anser att människan är vuxen nog att ta ansvar för sig självt nu. Samhället måste ta eget ansvar för sina lagar och regler Utifrån Vad Samhället Vill Uppnå Enligt Hur De Anser Att Det Fungerar.

Vi ska inte slänga bort vår gudsuppfostran, vi ska bygga vidare efter vad vi anser är den sanna vetenskapen om oss själva! Det innebär att vi måste forska i vår förståelse om andars existens, människans våldbenägenhet, människans sexualitet i ett utvecklingsperspektiv...för att ta ansvar för åtgärder, lagar och regler som främjar vårt samhälle.