# Samfund eller ej Author: [Borttaget] En lite nyfiken fråga - tillhör du något samfund och/eller församling sådär så att du har din kyrka (eller vad det nu är) som du ser som din? Skriv gärna i kommentaren varför du har valt att göra som du gör. 😎 ## Comment 1 Author: [Borttaget] Nä, tillhör ingenstans efter att mor lämnade Vittnena. ## Comment 2 Author: [Borttaget] Det måste ha varit ett stort steg! Men jag kan tänka mig att man kanske vill skapa sin egen tro sedan. Vi har vänner som är vittnen och det är ju ganska speciellt. Men vissa behöver bli styrda för att må bra så det är ju ändå bra att de finns för dem som gillar en tro som är ganska "fyrkantig". ## Comment 3 Author: [Borttaget] Min mor släppte aldrig taget om sin tro och hon fortsatte att skaffa kunskap och förståelse. För min del blev det ett stort hål och skepsis som skapades, jag ville tillhöra någonstans, var alldeles vilsen..men inga religioner, samfund, trosinriktningar passade mig. Så jag skapade min egna djupa tro och är nu fylls med svar jag aldrig kunnat drömma om och jag är lyckligare än någonsin. Man ska följa sitt hjärta, inte en människa! ## Comment 4 Author: [Borttaget] Amen till det Silverräv! Svaret finner vi alltid i våra hjärtan. Ibland är vägen till tro rak och ibland krokig men så länge som vi vandrar vår väg är ju allt som det ska vara. 😎 ## Comment 5 Author: tarantass Ja, amen på ett sätt. Bara man… ja, vad ska man kalla det? Det finns ju, och kanske än mer har funnits, de som inte kan se annat än att de följer sitt hjärta när de inskränker andra människors frihet och rentav mördar. Man vill ju tro att det inte egentligen är deras hjärta. Men tycker de att det är det så kan ju ingen annan säga mot när det kommer till kritan. Då respekterar man inte deras egen upplevelse. Man vill hoppas att de ändå är på väg mot något bättre. Men det finns ju de som hinner dö innan det i så fall märks. Det är förstås bara en gradskillnad (förhoppningsvis ändå skillnad) mot de brister i våra hjärtan vi alla får jobba med. Vi är av samma slag och mördaren som tror att hen följer sitt hjärta hade lika gärna kunnat vara jag. En annan insikt som kan vara fruktansvärt svår att ta till sig. Så finns ju de många för vilka att följa sitt hjärta innebär att följa någon annans auktoritet. Ibland faktiskt med goda resultat, också. Nåja. Själv försöker jag följa mitt hjärta, och för min del innebär det att jag söker min egen väg. Men jag försöker hålla mig öppen för den där glimten av sanning som man kan få – eller om inte få själv, kan se andra få – precis var som helst ifrån. Den kan teleportera en. ## Comment 6 Author: [Borttaget] Så är det absolut  - egentligen skulle man ju säga att man bör följa ett RENT hjärta. Alltså ett hjärta där vår gudomlighet inte är färgat av vårt Ego. Utifrån ett rent hjärta kan det bara bli kärlek, tillit och tolerans.  För visst är det lätt att lura sig själv, man missar att det är ens inlärda tankemönster och tankefel som talar till en - inte den rena gudsrösten. ## Comment 7 Author: [Borttaget] Mitt svar blev nej, jag behöver inget Tempel eller tillhöra något samfund för mitt inre är mitt Tempel och det som bor i mitt hjärta är min tro 🙂 ## Comment 8 Author: [Borttaget] Behöva är en sak, men man kan uppskatta gemenskapen med andra. För mig har det inneburit en möjlighet att växa i min tro, precis som att jag "bollar" annat med andra - i bollandet hittar jag nya vägar oavsett vilket område det nu än rör i livet. Sedan kan jag kanske tycka att kyrkan i sig inte inbjuder till så mycket av just detta, men det finns ju andra vägar.