# ACIM - lektion 46 (förlåtelse) Author: [Borttaget] **Gud är Kärleken i vilken jag förlåter.** Gud förlåter inte eftersom Han aldrig har fördömt. Och det måste finnas ett fördömande innan förlåtelse är nödvändig. _Förlåtelse är vad den här världen verkligen behöver, men detta beror på att det är en värld av illusioner. De som förlåter befriar således sig själva från illusioner, medan de som vägrar att ge __förlåtelse binder sig själva vid dem._ På samma sätt som du endast fördömer dig själv, förlåter du endast dig själv.  Men även om Gud inte förlåter är ändå Hans Kärlek grunden för förlåtelsen. Rädsla fördömer och kärlek förlåter. Förlåtelsen gör således det ogjort som rädslan har framkallat, och återför sinnet till medvetenheten om Gud. Av den anledningen kan förlåtelse i sanning kallas frälsning. Den är det medel genom vilket illusionerna försvinner. För dagens övningar behövs åtminstone tre övningsstunder på fem hela minuter vardera, och så många korta som möjligt. Börja de längre övningsstunderna med att som vanligt upprepa dagens tankegång för dig själv.  Slut dina ögon när du gör detta, och ägna en minut eller två åt att söka i ditt sinne efter dem som du inte har förlåtit. Det spelar ingen roll “hur mycket“ du inte har förlåtit dem. Du har antingen förlåtit dem helt och hållet eller inte alls.  Om du gör övningarna noggrant bör du inte ha någon svårighet att finna ett antal personer som du inte har förlåtit. En säker regel är att varje person som du inte tycker om är ett lämpligt objekt.  Nämn var och en vid namn och säg: * _Gud är Kärleken i vilken jag förlåter dig \[namn\]._ Syftet med den första delen av dagens övningsstunder är att göra dig i stånd till att förlåta dig själv. Efter att du har tillämpat tankegången på alla du kan komma på, säg till dig själv:  * _Gud är Kärleken i vilken jag förlåter mig själv._ Ägna sedan resten av övningsstunden åt att lägga till likartade tankegångar som: * _Gud är Kärleken med vilken jag älskar mig själv._ * _Gud är Kärleken i vilken jag är välsignad._ Tillämpningens form kan variera mycket, men den centrala tankegången får inte förloras ur sikte. Du kan till exempel säga: * _Jag kan inte vara skyldig eftersom jag är Guds Son._ * _Jag har redan blivit förlåten._ * _Ingen rädsla är möjlig i ett sinne som älskas av Gud._ * _Det finns inget behov av att attackera eftersom kärleken har förlåtit mig._ Övningsstunden bör emellertid avslutas med en upprepning av dagens tankegång så som den angavs i början. De kortare övningsstunderna kan bestå av antingen en upprepning av dagens tankegång i sin ursprungliga form eller i en likartad form, vilket du nu föredrar. Se emellertid till att göra flera specifika tillämpningar om det blir nödvändigt. Det kommer att bli nödvändigt varje gång du under dagen blir medveten om någon slags negativ reaktion mot någon, vare sig personen är närvarande eller ej.  Säg i så fall tyst till honom: * _Gud är Kärleken i vilken jag förlåter dig._ ## Comment 1 Author: millam Bra serie, mycket att gå igenom! Tack för den!🙂 ## Comment 2 Author: [Borttaget] Var så god! Bolla gärna eventuella tankar med oss. Det är en kraftfull serie med mycket att ta in, jag tror att man kan gå igenom den hur många gånger som helst och man kommer ytterligare ett steg för var gång. ❤️ ## Comment 3 Author: millam Det gör man absolut! Har ju boken, men den ligger nånstans bland flyttsakerna. Dags att damma av den! ## Comment 4 Author: millam Visste inte den här rubriken fanns, morgondagens tro.. Tack för att jag råkade på den, helt i min smak! ## Comment 5 Author: [Borttaget] Vi har inte funnits så länge. Välkommen hit! ♡ ## Comment 6 Author: ollivoll Jag var på ett ACIM retreat en hel söndag och då gjorde vi just denna övningen:) väldigt mäktig. Det är en välsignelse att veta att det är alltid mig själv jag ska förlåta för min ilska mot andra är bara en projicering mot mig själv. För som sagt: man är aldrig arg på en person för den anledning man tror. Vi vill så gärna döma oss själva och få oss att tro att vi inte är värda ditt och datt. Igår kväll kom det över mig en sån ilska för en viss person men så kom jag på mig själv att min ilska leder bara till att skada mig själv. För genom att döma den personen dömer jag mig själv. ## Comment 7 Author: millam Förr har jag tänkt att varför man blir arg på en annan beror ofta på att den personen har egenskaper man själv har och som man ogillar. (antagligen psykologisk förklaring) ACIM för den teorin ytterligare en bit framåt, utvecklar den, och vips så sitter den perfekt! Allt blir fullständigt förståeligt. ## Comment 8 Author: [Borttaget] Vi talade om den en annan gång detta att genom att vi alla är ett så förlåter vi oss själva när vi förlåter någon annan Att allt börjar i oss själva och att det är oss själv vi ska fokusera på. Det är ju egentligen så enkelt och så krånglar vi till det så mycket. 🤪 ## Comment 9 Author: millam Så sant! Det enklaste brukar vara det rätta! ## Comment 10 Author: ollivoll Det är nog för att det svåraste vi kan göra är inte bara att se och rannsaka oss själva utan också genuint förlåta oss själva. Det är lättare att förlåta en annan än sig själv alltså är det också mycke lättare att inte vilja förlåta sig själv utan väljer många gånger att fortsätta sin dispyt med andra man tror sig vara oense med för olika saker för att det tillfredställer ens ego att trycka ner egentligen sig själv. Phu......egentligen som du säger kathja, det är så enkelt men vi snurrar till det för oss.