# Att komma ut med sin tro Author: [Borttaget] Jag och min man går en Alpha-kurs som svenska kyrkan håller här hemma, tror att jag kan ha nämnt det innan, det är vi och ett gäng från krokarna här, 3/4 av dem är iaf över 60 år. I onsdags var temat för kvällen "att tala om sin tro". Och det visade sig att flera av dem i princip aldrig talade om att de var troende, trots att de skulle vilja det. Hur är det med dig, pratar du om din tro (oavsett hur och vad du nu tror)? ## Comment 1 Author: Carinha40 Jag försöker ta chansen om den dyker upp. lite marigt ibland eftersom det inte alltid tas väl. Jag har även bett för en som var sjuk en gång....kände mig manad och fick inte ro förrän jag frågat damen om jag fick. Jag fick och hon blev frisk :-) Hade aldrig vågat själv men var glad att jag tog mig modet att lyda det som lades i hjärtat. Familjen är svårast att nå, tycker jag, men jag berättar ändå, titt som tätt, om bönesvar och mirakler och helanden jag sett eller varit med om. Hoppas på så sätt att ett frö skall planteras och förhoppningsvis växa ## Comment 2 Author: [Borttaget] Åh vad härligt att du vågade fråga Charina! Jag tänker som du, att man sår små frön och de som vill prata mer kommer att fråga.  Apropå det där att be för någon vad just det en sak jag talade med en kollega om härom dagen. Vi i Sverige säger ofta "jag tänker på dig/er" när någon har det svårt -  men det är ju egentligen det samma som att man ber för någon, bara att man kanske inte använder ord som "gud" eller "jesus" eller "ber" -  men jag tror att resultatet blir något liknande. Sedan dess tänkte jag på att säga "jag ber för dig/er" istället och hitintills är det ingen som verkar ha tagit illa vid sig.  Vem vill inte ha kärlek och det är ju vad man skickar till någon när man ber. ## Comment 3 Author: SLCH Har symbolen ristat i handen ;) ## Comment 4 Author: [Borttaget] Coolt SLCH -  är det många som frågar om symbolen? Själv har jag tänkt att tatuera in "inshallah" på insidan av underarmen. 😃 ## Comment 5 Author: SLCH Inte så mycket längre. Men i början var det mycket diskussion om det och många snea blickar, framför allt när man sökte jobb. Kanske kan bro på att jag är anarkist ;) ## Comment 6 Author: [Borttaget] Allt för många är rädda för det som inte förstår och allt för rädda för att vilja våga förstå. 🤪 Härligt att du står för vem du är! 👍 ## Comment 7 Author: SLCH Visst är det så. I dagens värld är det "inne" att blunda för sig själv och leka ett liv i charader. Det är så mycket enklare att leva ett harmoniskt liv då man kan stå för vem man är och vara sig själv. ## Comment 8 Author: [Borttaget] Så sant, vi har lärt oss en massa om hur vi "ska" vara istället för att bara lära oss att vara oss själva. Självklart blir vi i obalans när vi inte är äkta mot oss själva. ## Comment 9 Author: [Borttaget] Jag är öppen med att jag är troende, men det är sällan jag pratar om det med okända människor, bara om tillfället kommer så kan jag berätta om min tro. Annars pratar jag mycket om min tro med mina vänner. ## Comment 10 Author: [Borttaget] Det är nog bra att känna in hur läget är innan man snackar Gud. Men då man kan se att människor är sökande eller kanske i själslig smärta eller sorg brukar jag kolla lite försiktigt. Men viktigast är alltid att vara ärlig mot sig själv och göra det som känns rätt. ## Comment 11 Author: ollivoll Hör kanske inte hit men läste ett inlägg på min FB som jag tyckte var lite sorglig i budskapet: Kids curse like sailors in school and no one bats an eye Kids says a prayer in school And everyone loses their minds Man ska tydligen skämmas för att man tror och ber. Men att svära som en pirat är mera accepterat och ingen som anmärker på det. ## Comment 12 Author: [Borttaget] Visst är det trist att det i vissa sammanhang höjs att ögonbryn när man är öppen med sin tro! ## Comment 13 Author: ollivoll Själv märker jag att jag inte riktig säger så mycke som jag vill säga och berätta för släkt och vänner. Det är något jag kommer på mig själv att stänga inne mer än att lägga fram. ## Comment 14 Author: [Borttaget] Vad är du rädd ska hända om du är så öppen som du skulle vilja tror du Olli? ## Comment 15 Author: ollivoll Min första tanke som flög upp var: obekvämhet. Så då spinner jag på det eftersom det verkar vara ett av anledningen. Helt ärligt blir jag lite förvånad för jag trodde inte jag brydde mig om det. Det verkar som jag ändå gör det. Därför kan jag nog ha valt tystnad omkring mig fast jag bara vill tjuta ut så mycke jag har i mig runt min omgivning. ## Comment 16 Author: [Borttaget] Där har du lite att klura på, vilka rädslor driver dig till att göra något du inte trodde du gjorde och vill göra. 👍 ## Comment 17 Author: ollivoll Jag har varit så mycke uppe och fast i mitt ego i så många år nu. Isolerade mig helt till slut för att jag orkade inte med flera motgångar. Nu när man brutit den otäcka kedjan och fortsätter framåt och öppnat upp sig för något man hållt stängt så länge vill jag bara göra mig hörd, för första gången på flera år. Mitt stackars andliga vill fullkomligt skrika ut till omvärlden: Se mig, Hör mig!! Jag finns!!! Men tyvärr så begränsar egot ibland på nytt. fast absolut inte lika hårt längre, inte på långa vägar lika hårt:) Egot=rädslan Idag promenerade jag ut och gick, och hamnade till slut i centrum och köpte stort ritblock, pennor och akrylfärg?! ( det var inget mål jag hade)Har inte tecknat sen jag gick i skolan. Men fick plötsligt i detta nu för mig att köpa ett helt set med ritmatrial. På vägen hem började mitt sinne se mig teckna landskap och berg och natur överallt. Detta är ju helt klart det andliga som styrde och gav mig min gammla kreativa känsla tillbaka när jag älskade att rita av natur och händelser som barn och tonåring. Jag väntar fortfarande på att ta ett steg ut för stupet, med tanken att jag vågar:) jag kommer inte att falla fast det ser så ut. ## Comment 18 Author: Zara K Jag ”kom ut”igår  inför min pappa: vi satt och pratade och jag sade:     ¨ Nu är jag nästan kristen¨. Först hänvisade han till någon som sagt att att gå in religion tar tid, inte ett halvår som för mig. Med andra ord,  trodde han mig inte. Så berättade jag i stora drag min resa från barna tro till nu, om decennier av icketro och så vändningen via New Age, och att jag nu är kristen, på mitt lite vilda sätt…ja, olika detaljer om den färden. Då sa hann snabbt att han är antireligiös, och sen lite bättre, att huvudsaken är att man inte tappar fotfästet. Jag inser att detta kommer inte bli lätt framöver. Jag gjorde samma sak till min mamma men på ett annat sätt: jag frågade om hon hade en silverkedja till mitt nya kors. Det hade hon och även ett kors med bergskristaller från hennes konfirmation  och det skulle jag få. jag  blev Mycket glad över gesten och korset. ## Comment 19 Author: [Borttaget] Vad fint Zara! ♡ Oftast blir våra närmaste oroliga just för det, att man ska tappa bort sig när man blivit troende. Det är bara deras rädslor och förutfattade meningar som talar. Följer man bara sitt hjärta och det som är kärlek kan man bara hitta hem till tryggheten. Och vem vet när detta får gro lite så kanske pappa börjar att mjukna och bli intresserad av Gud han med. Det krävs ju egentligen väldigt mycket fokus att vara icke-troende då vi ha längtan efter Gud i våra hjärtan. Vi vill inget annat än att få känna att vi hör till. ## Comment 20 Author: Carinha40 Ingen blir profet i sin egen hemstad, sa ju Jesus själv, och det är alltid svårast bland de närmsta att få gehör och bli tagen på allvar. I min familj är det "godkänt" att tro lagom på gud. Man kan gå till Svenska kyrkan, helst, tycka att Jesus sa en del fint och att tanken om ett kärleksbudskap och de 10 budorden är bra. Att däremot tro att Bibeln verkligen är Guds ord, ett kärleksbrev till oss, att Gud är verksam även idag, att Jesus lever nu, att mirakel sker, att bönesvar kommer, att det finns ett liv efter detta, som Jesus lovade oss....det är bara för mycket.....nej, då är man fanatisk. Jag tror på det, jag skäms inte för Jesus eller Guds ord. Jag tror att gud är lika verklig idag som han alltid varit, att han är densamma i all evighet. Men det är inte alltid lätt....folk vill gärna påpeka att jag väl ändå inte kan tro så eller få mig att stå till svars för svälten i världen eller korstågen. Jag brukade tala om människors fria vilja, att man finns så det räcker, om vi som har mycket hade velat dela med oss av det vi har, att korsriddarna var människor och gjorde många fel, men det var de som gjorde felen, inte Gud osv...idag har jag slutat försvara eller förklara. Jag säger att det inte är en politisk debatt. Jag tror på Herren Gud och vill de veta mer om honom och livet med honom delar jag med mig, vill de debattera eller prata politik får de vända sig någon annanstans :-D ## Comment 21 Author: [Borttaget] Carina - Vad härligt att du i alla fall är så trygg i din tro att du står för den. Det är inte alltid så enkelt, just som du säger. Speciellt inte för oss som blir troende som vuxna. Där ska våra anhöriga hänga med i vår förändring och det är inte alltid så enkelt. Det finns allt för många inskränkta föreställningar om vad "tro på Gud" innebär. Och de väcker rädslor hos de som bryr sig om en, de vill en ju väl. Istället för att bara lita på att man vet sitt eget bästa och bli glad för att man har hittat hem. ## Comment 22 Author: Älvan Konstigt att man ska komma ut med sin tro? Alla människor har någon sorts livsfilosofi som de stödjer sig mot med eller utan namn eller etikett. Eftersom källan som har olika namn binder ihop alla själar har vi på sätt och vis samma tro. Eller det är inte ens en tro. Det är. Det är som det är allt som är. ## Comment 23 Author: [Borttaget] Jag hänger inte med riktigt i din fråga där Älvan. Eller du kanske menar att man inte ska behöva komma ut alls då alla tror på något? Men även om alla är ett och innerst inne har en tro på "något" är väldigt många avskärmade från sin tro och när vi som inte är det talar om vad vi tror på så öppnar vi upp för en dialog. Som kanske leder till att den andre börjar att kunna sätta ord på sin egen tro. ## Comment 24 Author: Älvan Kathja Jag menar att det borde vara så att ingen behöver "komma ut" med sin tro. Att normen och det normala är att alla har en livsåskådning el tro dvs även ateisten. Jag vet att det inte är så än. Alla blir saliga på sin tro. :) Däremot hade det varit roligt om fler diskuterade och var nyfikna på varandras tro el livsåskådning. ## Comment 25 Author: [Borttaget] Nej där är vi inte riktig ännu, men ju öppnare vi är desto fler kommer det att vara som är där. En i taget gör vi skillnad. ## Comment 26 Author: [Borttaget] Att komma ut med sin tro,,,, Här har jag stångat mot en inomborda vägg som heter duga i många år. Jag har velat tro eller i djupet inom har jag känt nått som pockat på, men som jag inte förstått. Har även varit livrädd för att placeras in i något fack i en tolkning som andra gjort/gör. Religionen har känt sträng och svår att leva upp till. När jag i min tanke konstruktion försökt att få till det. Där inom har det funnits en längtan, som förståndet många gånger avvisat, eftersom begreppet för mig varit luddigt, stort och oöverskådligt. Vid närmare eftertanke så har jag fått för mig att allt är ett. Oavsett vad vi kallar "det" vi tror på. Var på väg att skriva att Gud närmar sig. Men H\*n har alltid varit nära. Hen finns i varje innevarande ögonblick. Det börjar jag allt mer förstå och förnimma. Det är ju jag som irrat runt i min tanke värld och tanke konstruktion som valt att söka på fel vägar. Ett tag så klankade jag ner på mig själv och tyckte att va F\*n! Och nu så känner jag mig tacksam och glad över de stigar och vägar som mitt jag trampat runt på. För utan dem skulle jag inte ha hittat hem i mig själv och jag kan även se att jag varit vägledd och buren. För mig är att lära känna Gud det samma som att lära känna mitt sanna jag. Och idag kan jag se att det där sanna Jaget Har alltid varit med mig genom livet. Men jag har inte lyssnat eftersom stolthet, högmod, offer roll har tagit för stor plats i mitt Liv. Jag har i princip alltid gjort motstånd mot det som ÄR,, i stället för att omfamna och känna tillit. Frågan som dyker upp nu när jag skriver är om jag har kommit ut ur min garderob? Jag talar sällan om Gud med andra människor. Jag har en trygg liten skara av människor som jag delar mina tankar om Gud med. Och jag tycker det räcker. När tillfälle ges och det är så att jag känner mig trygg så öppnar jag truten och berättar om min resa❤️som är ständigt pågående. ## Comment 27 Author: Älvan Rore Känner till det där inre motståndet. Jag har också gett efter nu. Jag välkomnar tron och Gud in i mitt liv. Jag kan nu inte fatta att jag inte helhjärtat tagit emot Gud tidigare. Livet är nu så mycket rikare och värdefullt. ## Comment 28 Author: [Borttaget] Ja nu satte tankarna igång inom mig och en fråga flöt upp inom: Varför komma ut med sin tro? Vad innebär det egentligen? Räcker det inte med att bejaka sin Tro och leva med den? Det är ju viktigt att samtala och dela erfarenheter för att inte stanna upp i sin egna andliga utveckling tänker jag. Men är det av vikt att öppet prata om den med allt och alla? Min tro känns helig för mig och jag inser att jag faktiskt väljer när och om jag pratar om den. För jag pratar för det mesta utifrån mig själv, och väldigt sällan utifrån Bibeln.....🤔 ## Comment 29 Author: [Borttaget] För mig innebär att "komma ut" just det du säger rore. Att vara ärlig mot sig själv och med kärlek kunna stå för att jag tror på Gud. Det handlar inte om att predika eller slänga bibelcitat omkring sig. Så behovet ligger ju i att vara ärlig och sann mot sig själv i första hand, men det ger även att man kommer att börja tala öppet om vad man tror på.