# Lektion 28 -  ACIM
Author: [Borttaget]

Nu börjar skapandet!!! 👍

\_\_\_\_\_\_\_\_\_\_\_\_\_\_\_\_\_\_\_\_\_\_\_\_\_\_\_\_\_\_\_\_\_\_\_\_\_\_\_\_\_\_\_\_\_\_

**Mer än någonting annat vill jag se tingen på ett annat sätt.**

I dag ger vi verkligen gårdagens tankegång en specifik tillämpning. Under de här övningsstunderna kommer du att göra en rad klara åtaganden. Frågan om huruvida du kommer att hålla dem i framtiden behöver vi inte befatta oss med nu. Om du åtminstone är villig att göra dem nu, har du tagit det första steget mot att hålla dem. Och vi befinner oss fortfarande i början. 

Du undrar kanske varför det till exempel är viktigt att säga:_“Mer än någonting annat vill jag se det här bordet på ett annat __sätt “_. I sig självt är det inte alls viktigt. Men vad är av sig självt? Och vad betyder “i sig självt“? Du ser en mängd separata ting runt omkring dig, vilket faktiskt innebär att du inte ser överhuvudtaget. Antingen ser du eller ej. När du har sett ett ting på ett annat sätt, kommer du att se alla ting på ett annat sätt. Det ljus du kommer att se i något av dem är samma ljus som du kommer att se i dem alla. 

När du säger “Mer än någonting annat vill jag se det här bordet på ett annat sätt“ förpliktigar du dig att ge upp dina förutfattade meningar om bordet, och öppnar ditt sinne för vad det är och vad det är till för. Du definierar det inte utifrån det förgångna.

Du frågar vad det är, snarare än talar om för det vad det är. Du anknyter inte meningen med det till din ringa erfarenhet av bord, inte heller begränsar du dess syfte till dina små personliga tankar. Du kommer inte att ifrågasätta det du redan har definierat. Och syftet med de här övningarna är att ställa frågor och få svar. 

När du säger: “Mer än någonting annat vill jag se det här bordet på ett annat sätt“, förpliktigar du dig att se. Det är inte en förpliktelse som utesluter någonting. Det är en förpliktelse som gäller för bordet lika mycket som för allt annat, varken mer eller mindre. 

Du skulle faktiskt kunna uppnå sant seende från just det där bordet, om du ger upp alla dina egna föreställningar om det och ser på det med ett fullständigt öppet sinne. Det har någonting att visa dig; någonting vackert och rent och av oändligt värde, fullt av lycka och hopp. Gömt under alla dina föreställningar om det ligger dess verkliga syfte, det syfte som det delar med hela universum. 

När du använder bordet som tillämpningsobjekt för dagens tankegång ber du därför egentligen om att få se universums syfte. Du kommer att framföra samma önskemål till varje objekt som du använder under övningsstunderna. Och du förpliktigar dig att låta vart och ett av dem avslöja sitt syfte för dig i stället för att påtvinga det din egen bedömning. 

Vi kommer i dag att ha sex övningsstunder på två minuter vardera, under vilka dagens tankegång först uttalas och sedan tillämpas på allt du ser omkring dig. Objekten bör inte bara väljas slumpartat, utan varje objekt bör också ägnas samma uppriktighet när dagens tankegång tillämpas på det, i ett försök att erkänna att de alla i lika mån bidrar till ditt seende.

Som vanligt bör tillämpningarna inkludera namnet på det objekt som dina ögon råkar falla på, och du bör låta din blick vila på det medan du säger:_Mer än någonting annat vill jag se den här \_\_\_\_\_\_\_\_ på ett annat sätt._

Varje tillämpning bör göras mycket långsamt och så uppmärksamt som möjligt. Det är ingen brådska.